Södra Gotland, 1 Mars.
Misslyckade spekulationer. I en af kustsocknarne hade en landtman tillfälligtvis i en bod qvarlemnat en grå vadmalströja. Plötsligt försvann plagget och spaningar vidtogos efter tjufven, men utan resultat. Så förgick en liten tid och bonden hade redan uppgifvit hoppet att få se den saknade tröjan, då han händelsevis en vacker dag får se densamma — men på ryggen af en närboende arbetare. Den bestulne gaf ej med minsta min tillkänna att han igenkänt plagget, utan aflägsnade sig helt lugnt. Detta stärkte tjufven i hans förmodan att ej tröjan igenkänts af bonden och följaktligen kom plagget på oftare, ty nu var tjufven säker att ej bli upptäckt. Men ödet hade beslutat annorlunda; ty kort derefter då såväl tröjans verklige ägare som den orättmätige ägaren i sällskap med några andra personer voro nere vid sjökusten i något arbete, slog hämdens timme för den brottslige. Ett par tre ynglingar fattade nämligen vår oärlige man och klädde formligen af honom såväl tröjan som öfriga kläder, hvarefter de tvango honom att bekänna sitt brott och med orden: »Der har far R. sin tröja» öfverlemna sitt tjufgods till sin rättmätige ägare. Ett i sanning snöpligt och välförtjent straff.
Eno omkring 14 års flicka från samma trakt, inkom för omkring 4 veckor sedan i något ärende till en husbondeenka. Etter väl förrättadt värf aflägsnade hon sig åter, efter att dock först tillgripit en duk hvaruti voro inknutna ej mindre än — fem debetsedlar. Naturligtvis trodde hon att det var kontanter, och när hon väl kommit utom synhåll, bakom ladugården öppnades duken, för att titta på fyndet, men sviket hopp och lång näsa fick nu fiickan. Duken behöll hon dock som god pris, och debetsedlarne stoppade hon in i muren på ladugårdshuset, hvarest hon sjelf för ett par dagar sedan blef tvungen att framdraga och till ägarinnan aflemna debetgedlarne. Duken hade hon »hittat» på vägen påstod hon för sina föräldrar när hon kom hem, men äfven i detta fall måste sanningen till slut fram, och då fick äfven nåd gå för rätt för denna gång. Sorgligt att säga, lär flickan snart skola beredas till sin första nattvardsgång.
Ett obehagligt möte! En person (stadd giljareärenden till en qvinlig individ af just ej det bästa rykte) blet vid framkomsten till den sköna härom qvällen på ett för honom obehagligt sätt störd i sina kärleksdrömmar. Inkommen i den mörka förstugan fattades han af en kraftig hand i kalufven och drogs nt för dörren der en ordentlig bastonad begynte af en tredje person allt under det den jernhårda handen höll honom i kalufven. När deliqventen blifvit ordentligt mörbultad fattades han af sina plågoandar en under hvardera armen cceh så bar det af mot hemmet under djupaste tystnad, deruuder mannen oupphörligt stretade emot, Hemkommna uppenbarade sig hans ledsagare som hans bustru och dennas broder, hvilka nu helt beskedligt helsade »god afton». Sedan frågade hustrun om hon ej fick bjuda sin man och bror… på kaffe, bror kan ja behöfva en tår »för allt sitt besvär», Något ord om qvällens tilldragelse nämdes ej, men nog torde den gamle don Juan ej så snart försöka dylika snedsprång.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 2 Mars 1892
N:r 34