Premieringarna ha i år ägt rum å 13 särskilda platser under tiden 15—22 juni samt 27 juni—1 Juli.
Premieringen har blifvit verkstäld i enlighet med k m:ts reglemente för den med statsmedol understödda nötboskapspremieriugen inom riket, dock så, att såsom förut skett, endast djur af oblandad (gotländsk) ras varit föremål för bedömning.
Utdelade pris:
Nedannämda tjurar ha under året blifvit premierade:
Utstälda och prisbelönta djur inom de särskilda premieringsområdena hafva varit:
Sammandrag
De iolösta frisedlarne ha användts för följande tjurar, hvaraf två premierade år 1890, de öfriga 1891:
Antalet utställare uppgick till 359. Af dessa hafva 332 uppgifvit den under plog varande jordarealen. Häraf framgår, att 3,074 hektar brukas af de 332 personer, af hvilka
Af de 32 st. första och andra pris, som utdelats för hondjuren, hafva 17 pris tillfallit brukare af mindre än 5 hektar åker.
Antalet djur var i år något mindre än året förut nämligen 440 mot 460, men då tillkom 1891 en extra premiering (i Hemse), utan hvilken summan af utstälda djur för det året troligen ej uppnått siffran för innevarande år.
Beskaffenheten af djuren var på det hela taget god; i södra delen af ön bättreän i norra. År 1891 blefve 56 proc. af de uppvisade djuren prisbelönta och i år endast 46,4 proc. Härvid bör dock anmärkas, att om mera penningar funnits hade möjligen ytterligare en 15 st. djur kunpat tilldelas pris, i hvilket fall procent talet uppgått till 52.
Vidare har i år kunnat tilldelas 3 första pris för hondjur, då i fjor intet af de utstälda djuren gjorde sig förtjent deraf.
Om tillgångarne sådant medgifvit, hade några flere af de premierade djuren kunnat tilldelas andra pris.
Hvad särskildt handjuren beträffar, så ha i år 25 proc. af de premierade tjurarne erhållit andra pris emot endast 9 proc. i fjor.
För upphjelpande af öns ladugårsskötsel och förbättrande af dess kreatursstam äro premieringarne otvifvelaktigt det kraftigaste verkande medlet, men för att framåtskridandet ej må gå alldeles för långsamt vore det det i hög grad önskvärdt, att en större premieringssumma än hittills kunde för ändamålet anslås. Härigenom knnde det blifva tillfälle att få ett större antal premieringsområden samt fastställa högre pris för tjurar. Utan god tillgång på dugliga tjurar skrider förbättringen allt för trögt.
At huru stor vigt för afveln goda tjurar äro, är nu allmänt insedt, men för att ytterligare bestyrka detta anföra vi här ur en uppsats om nötkreaturspremisringarna i Östergötland 1885—1892 följande:
Fästa vi oss särskildt vid tjurarne, finna vi, att procenttalet godkända tjurar stigit från 62 proc. till 76 proc. eller med 14 proc. Under det att premieringsnämden vid premieringens början måste sätta jämförelsevis små fordringar på hondjuren, för att ej afskräcka de mindre jordbrukarne att visa sina djur och bereda dem tillfälle att få de goda djuren kostnadsfritt betäckta af goda tjurar, hafva deremot fordringarne på tjurarne från första stund stälts ganska högt och kunnat ännu mera höjas, sedan tillgången på verkligt goda tjurar ökats.
Betraktar man nu våra gotlandstjurar, så hör bland dem verkligt goda exemplar till undantagen. Visserligen hafva under de senaste åren de framförda handjuren varit af något bättre egenskaper, men vi måste erkänna, att endast bland 1:a och 2:a prisens tjurar funnits verkligt goda djur, då deremot 3:e prisets fått gå med derför att något bättre ej kunnat erhållas. Ett sådant förhållande bör man söka att så snart som möjligt komma ifrån.
Vi tro förvisso att för erhållandet af ett godt resultat i föreliggande fall är en förböjning af premierna för tjurar till minst dubbla beloppet af det nuvarande absolut nödvändig.
Härigenom och genom utsigten att kunna gamla många frisedlar lockas jordbrukarne att mera lägga på de bästa tjurkalfvar till afvelsdjur, att uppföda och sköta dem väl samt bibehålla dem så länge som möjligt, i stället för att, såsom nu oftast sker, inom ett år efter premieringen på ett eller annat sätt undandraga dem afveln.
Vid årets premieringar har afnämdens ordförande — i form af korta föredrag — lemnats åt jordbrukarne förklaring ötver premieringens ändamål samt grunderna för djurens bedömande jämte råd och upp’ysuingar beträffande nötboskapsafveln, hvarvid framhöllos förtjensterna såväl som felen hos den iuhemska boskapen. Med hänsyn till de senare påpekades deinhemska djurens i allmänhet klena kroppsbygnad, särskildt den såväl han- som hondjur kännetecknande svaga, dåligt utvecklade bakdelen. Med anledning häraf betovades skarpt nödvändigheten af att undvika orsakerna: ett för klent uppfödande af ungdjuren och ännu mera deras förtidiga användande till afvel.
Det mål vi genom premieringarna närmast söka uppnå är, att af det inhemska mstsrialet skapa en nötboskap med bredare och kraftigare kroppsformer äfvensom med bättre mjölkafsöndringsförmåga än den nuvarande stammen äger.
Visby och Hemse 21 Juli 1892.
P. H. Wetterström. — G. af Wetterstedt.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 23 Juli 1892
N:r 111