har i dag på morgonen timat i vår stad.
Då en tjensatflicka strax före kl. 10 i dag skulle från Josefioakällan i palissaderna hämta vatten, varseblef hon en mansperson ligga utsträckt på marken der nedanför. Hennes första tanke var, att han var berusad, men vid närmare efterseende befans han vara död. Han var iförd snygga gånogkläder och hade i dea krampaktigt slutna handen en turistbägare af kautschuk, hvadan han antagligen varit vid källan för att dricka vatten. En person, som en stund förut suttit på en bäok i närheten, hade sett en man plötsligt falla baklänges till marken, men, underligt nog, icke vidare brytt sig derom.
I en anskaffad vagn fördes den döde genast till stadens bårhus. Hvem han var, visste man icke, men en klocka, som som man fann hos honom, har urmakare Forsbergs stämpel, hvadan en polis sändes till honom för att om möjligt få några upplysningar.
Under tiden han var borta anlände till bårhuset några skolbarn, hvilka ängsligt bådo att få se den döde, då de tyckt sig igenkänna honom, när han bars in. De trodde att det var deras lärare, hvilken de varit ute och sökt sedan kl. 10, då han skulle hållit lektion med dem. Efter att ha blifvit insläppta i bårhuset, förklarade de, att ehuru den döde redan var mycket förvandlad — hans ansigte var alldeles blått — kände de mycket väl igen studenten Gottfrid Söderberg, en 20-årig yugling, som i våras aflade mogenhetsexamen vid härvarande allmänna läroverk. Budet från urmakare Forsberg kom i detsamma till och bekräftade, på grund af de upplysningar han fått, barnens utsago.
Det återstod således endast att fullgöra den sorgliga plikten att om det plötsliga dödsfallet underrätta modren, boende S:t Hansgatan 31 och enka efter sockerbagare Söderberg.
Hon berättade, att sonen på morgonen gått ut på en promenad samt sagt att han skulle komma hem till kl. 10. Då han ej infann sig till sin lektion vid den tiden, hade hon gripits af en aning, att ej allt stod rätt till, en aning, som hon nu på ett så sorgligt sätt fick besannad.
Rörande orsaken till det plötsliga dödsfallet har ännu ingenting kunnat med visshet uppdagas, men af den dödes utseende tyckes tämligen säkert att han träffats af ett slaganfall. Kanske han gått sig varm och för häftigt druckit af det kyliga vattnet i Josefinakällan.
Enligt hvad senare upplysts, hade S. på morgonen efter ett taget bad för en person klagat öfver frysningar och illamående samt sagt att han ämnade gå sig varm. Troligen har han, som lär lidit af hjertfel, sedan häftigt druckit vatten, hvilket framkallat ett slaganfall.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 8 Augusti 1892
N:r 120