i måndags afton förekom komiterades utlåtande rörande de af Bloms snickerifabrik levererade läktarbarrisrer och orgelfasader till domkyrkan. Som vi förut nämt hade de sakkunniga ansett, att arbetet i dess puvarande skick vore hälften så hållbart som om det varit af massiv ek samt att af entreprenadsumman borde afdragas 500 kr., då arbetet, såsom det blifvit utfördt, avsågs ställa sig så mycket billigare i förhållande till detsamma massivt.
Då ärendet föredrogs begärdes ordet af lektor Höjer, som meddelade, att arkitekten Hägg såsom sin åsigt uttalat att ett faneradt arbete i allmänhet vore hållbarare än ett massivt.
Snickaren Nilsson: Ja, det vore nog riktigt, om ett tådant arbete icke vore utsatt för den växlande temperatur, som i en kyrka ej kunde undgås. Vid restaurering af antika arbeten hade tal. funnit, att de fanerade delarne alltid vore sönderfallna, under det att de massiva hållit sig.
Pastor Söderberg, som äfven samtalet med hr Hägg, bekrättade lektor Höjers yttrande.
Pastor S. redogjorde äfven för den korespondene, som förts med arkiteckten Pettersson angående arbetet. Denne hade i Arboga besigtigat detsamma, men ej upplyst om, att hr Blom begagnat fanér. Då det här upptäcktes bade han endast lemnat sväfvande förklaringar.
Ofverlotsen Öberg hade egen erfarenhet af att faneradt arbete, äfven om det vore utsatt för temperaturväxlingar, vore synnerligen hållbart, detta dock om furustommen vore af godt virke, hvilket, enligt sakkunniges utsago, icke var fallet med barridrerar.
Fabrikör Lindell fann arkitekten Petterssong uppträdande i denna sak högst besynnerligt, och sorgligt vore att församlingen någon gång lemnat reparationsangelägenheternas ledning åt en person, som visat sig så svätvande i sina uppgifter.
Byggmästare Lindgren instämde häri, Hvarje träkännare måste inse, att det vore betydlig skilnad på ett faveradt och ett massivt arbete. Ansåg att endast halfva kostnaden, såsom det nu vore, borde komma i fråga, Ett faneradt arbete stode kanske i 50 år, ett massivt i 500. Arkitekten borde ställas till ansvar inför församlingen.
Pastor Söderberg påpekade, att arkitekten Pettersson icke haft annat att göra med ifrågavarande arbete än att uppgöra ritningarna.
Fabrikör Lindell ansåg skäligt att redan nu stärka hållbarheten hos arbetet genom användande af träskrufvar på vissa ställen.
Snickare Nilsson instämde, ehuru det kanske vore öfverflödigt att redan nu börja lappa.
Föreslog att en del af entreprenadsumman skulle hållas inne i 5 år, tills man finge se hur arbetet hållit sig.
Major Cronstedt betonade, att man icke kunde använda detta sätt, då entreprenadkontraktet innehöll, att, om tvistigheter uppstodo, dessa, efter förutgåvgen besigtning, måste hänskjutas till en kompromiss.
Kronofogden Bokström ansåg att man hade att hålla sig till de sakkunniges afgifna utlåtande och föreslog, att stämman ville, med stöd af detta utlåtande förklara, att de anmärkniogar, som gjorts mot arbetet, icke hindrade dess antagande, dock med vilkor att från entreprenadsumman afdroges 500 kr.
Detta blef också stämmans beslut.
— Som bekant har k. m:t sent omsider lemnat bifall till sänkningen af barriéren till kyrkans tornrum. Kyrkorådet hade emellertid med hänsyn derti!l att detta arbete, om det ou företoges, skulle vålla uppskof med reparationens afslutning, föreslagit att saken måtte tillsvidare få anstå.
Lektor Höjer påpekade, att arkitekten Hägg ansctt sänkniovgen vara af tvifvelaktig fördel samt att det strede mot öfverintendentsembetets grundsatser att medgifva förändringar af gamla kyrkors ursprungliga bygnad, Då härtill kom, att dröjsmål skulle uppstå med reparationens fullbordan, yrkade han att sänkningen måtte tillsvidare icke företagas.
Major Cronstedt betonade likaledes svårigheterna med detta arbetes utförande vid denna sena tidpunkt.
Stämman beslöt att sänkningen af barriéren skulle tillsvidare anstå.
— Till handlingarna lade stämman syneinstrumentet öfver den senast verkstälda besigtningen å komministerbostället.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 14 September 1892
N:r 141