För återbekommande af böter

— 960 kronor — som af hamndirektionen uttagits för försummadt fullgörande af åtaget reperationsarbete å stadens mudderverk, hade firman P. A. Otter & Komp. hos stadsfullmäktige hemstält.
Den 24 Dec. 1891 åtog sig nämligen firman att för en koatnad af 4,821 kr. reparera mudderverket till senast 15 April 1892. De den tidiga våren är lämpligast för muddringsarbete och detvar angeläget att få verket färdigt, stipulerades en plikt af 20 kr. för hvarje dag arbetet fördröjdes, öfver den kontraherade tiden. På grund af några tillkommande arbeten erhöll firman 8 dagars respittid, men först 11 Juni blef mudderverket färdigt. För de öfverskjutande 48 dagarne afdrog hamndirektionen vid liqvidens uppgörande i böter ofvan nämda 960 kr.
Rörande ansökningen att nu återfå detta belopp, hade bamndirektionen yttratt sig sålunda.
Arbetets försenande har dels tillskyndat hamnen direkta utgifter, nämligen 75 kronor till en ny kontrollör i stället maskinist Sundström, hvilken hamndirektionen antagit till kontrollant, under förutsättning, att arbetet skulle blifva färdigt i April månad och som i början af Maj månad af sin tjenst såsom maskinist å ångfart.
Gotland blifvit förhindrad att vidare kontrollera reparationsarbetet, samt 78 kronor iaflöning till maskinisten å mudderverket för tiden 24 April—10 Juni eller 39 arbetsdagar å 2 kr., under hvilken tid denne, som hamndirektionen jämväl antagit under förutsättning att mudderverket skulle vara färdig på bestämd tid, måst af hamndirektionen aflönas;
dels tillskyndat hamnen indirekt skada, i det att nödvändiga, för året beräknade muddringsarbeten icke biona att utförae, emedan bästa årstiden för dessa arbeten gick förbi, utan att något sådant arbete kunde verkställas.
Vid sådant förhållande och allra helst, som efterskänkande af hela det stipulerade bötesbeloppat skulle komma att atgöra ett farligt prejudikat för kommande leveranser till hamnen, så kan ett sådant efterskänkande icke af direktektionen förordas.
Hamndirektionen hemstälde likväl till sist att hälften af böterna eller 480 kr. måtte till firman Otter återbetalar.
Ärendet föravledde i går afton hos hrr stadsfullmäktige en stunds debatt:
Hr Jeurling var ej af samma mening som hamndirektionen. Som enskild person kunde ban möjligen bevilja någonting sådant, som det här gälde, men annorlunda ställde sig saken, när man hade att handskas med andras, med allmänna medel. Och, såsom hamndirektionen anmärkt, kunde genom böternas afprutning ett farligt prejulikat uppkomma i fråga om leveransers fullgörande till staden, i så måtto, att levsrantörer kunde frestas att skaffa sig arbeten genom Srokot len anbnod, tänkande sig kunaa taga igen dåt törlorade genom tidsutdrägten, De af hamndirektionen stipulerade böterna 20 kr. om dagen på en leverans för 5,000 kr. vore ingalunda för högt tilltagna. Då fullmäktige borde se till att garantisn för regelbundna leveranser till staden blefve så stor som möjligt, yrkade talaren afslug å framställningen.
Hr Ihre instämde.
Hr Kahl yrkade bifall till hamndirektionens förelag. Plikten vore väl hög i förhållande till entreprenadsumman, arbetet vore erkändt godt, och haltva bötessammans innehållande ansåg tal. vara tillräckligt såsom afskräckande exempel.
Hr Lindell ivstämde. Firman hade haft otur att under arbetet få sin skickligaste man skadad, Allt gjordes för att skaffa annan i stället, men det misslyckades. Då härtill kom, att det till arbetet från fastlandet erhållna materielet visade sig odugligt och måste ombytas, hvarigenom vållades tidsutdrägt, vore ej mer än billigt att återlemna halfva bötessumman.
Hr Ihre. Då man beräknade förhållandet mellan bötes- och entreprenadsumman, finge män naturligtvis taga till utgångspuokt dagsplikten af 20 kr. och icke hela beloppet 960 som kunnat bli ännu mycket högre, om firman hade dröjt ännu längre.
Hr Kolmodin. Hr Jeurling hade visserligen sagt, att då det gälde andras medel måste man betänka sig ifråga om den töreliggande utgiften, Tal. trodde ej att staden genom återbärande af halfva bötessummen komme att lida någon förlust, Hamndirektionen vore nog lika rädd om stadens medel som någon annan och har väl ansett stadens förluster betäckta med 480 kr. Det vore väl ej meningen att stadsfullmäktige skulle gagnera på om en fabrikant misslyckades i sin kalkyl och hindrades vid arbetets utförande af motigheter. Den stela hårdheten vore lika felaktig vare sig det gälde det enskilda eller allmänna.
Hr Ekman: Hamniirektionen hade obestridligen rätt att uttaga bötesbeloppet, men tal. fann det ej billigt att afdraga nära 1/5 del af hela entreprenadsumman, för hvilken hamnen erhållit god valuta. Skulle arbetet utförts annorstädes, hade det säkert kostat 7—8000 kronor. Yrkade bifall till hamndirektionens förslag.
Hr Jeurling. Om man anser att halfva bötesbeloppets utkräfvande är tillfyllest, är man genast inne på godtyeklighetens väg. Om man ej håller på principen, står fältet öppet. I fråga omyttrandet, att man genom balfva bötesumman vore betäckt för sina förluster, påpekade tal., att detta ej vore fallet, enär hamndirektionsn just hade skattat dessa till 20 kronor om dagen.
Hr Lindell påpekade att böter uttagits äfven för söndagarne.
Hr Kolmodin. Stipulerandet af böter vore ett skräckmedel. Derför tar man till. Den förlust, som uppstår genom försenad leverans. kan först beräknas när arbetet är slut, Så vore ock förhållandet i detta fall.
Diskussionen var härmed afslutad och med 18 röster mot 6, som afgåfvos för afslag å hela framställningen, bifölls hamndirektionens hemställan om återbetalande till firman Otter & k:i af 480 kronor.

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 14 September 1892
N:r 141

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *