till Helsovårdsnämden öfver den besigtning, som 16 och 17 sistlidne Aug. företogs inom staden.
Stadens vattenafledning.
Främst aiser sig förste provinsialläkaren böra förrya de föregående år gjorda anmörkningarna om stadens vattenaflopp. Omsorgen härom åligger, enligt helsovårdsstadgans § 9, helsovårdsnämden, och dr Björkman anhåller derför, att nämden ville hos vederbörande myndighet göra påminnelser om saken, Det är, såsom bekant, flere delar af staden, som sakna rännstenar, å norra Klinten Nygatav, norra Murgatan samt Lancaster- och Uddensgränd och å södra Klinten delar at Söderplan samt angränsande. gränder (Lejongränden m. fl.). På andra ställen är afloppet i rännstenarne för svagt, på ännu andra håll strömmar deras innehåll utöfver lägre belägna gårdar (t. ex. från Vådklockgatan ned på gårdarne vid St. Hansgränden). Det fiones gårdar hvilkas orenlighet helt enkelt ledes in på grannens gård (t. ex. från målare Petterssons gård in på major Kruuses).
Sedan uud:r förra året en del af kloakledningen blifvit färdig, kunde med lätthet all flytande orenlighet, som ännu besvärar kringliggande gårdar och rännstenar, afledas från stall, afträden, kök m. m., om bloti gårdsägarne kunde förmås till anslutniog till ledningen.) Det synes provinsialläkaren ej vara någon orättvisa om belsovårdsnämden derför genom skärpt tillsyn och större fordringar på renlighet söker påskynda deras anslutning.
Så länge utom lasarettet och hospitalet endast två bryggerier och fyra enskilde begagna sig af kloakledningen kan man ej vinna någon erfarenhet om dess gagn för staden. Uppseendeväckande är det parallelt med kloakledningens nedersta del tätt invid densamma löpande diket, fullt af stinkande orenlighet, beläget just der strandpromenaden börjar! Såsom något belysande för den nyligen dryftade frågan om gräsväxtens betydelse för renhållningen fäster doktor Björkman uppmärksamheten på diket eller rännstenen utefter den s. k. Odinska gården, der i gräsets skygd en större samling af flytande emuts vanligen döljer sig.
Bostadslägenheterna.
Ehuru vid besigtningen föga uppmärksamhet kunde egnas åt bostadslägenheter, bletvo dock å tvänne håll anmärkningar gjorda dels å glasmakare Sundells gård, der en del rum syntes vara i dåligt skick till följd af fukt, otäta tak eller annan bristande omvårdnad, dels & den mellan Norra Murgatan och Korsgränden invid Laocastergränd belägna trånga gården, der öfverbefolkning syntes vara för handen. I de två små bygnader, som tillhöra gården, funnos hopade 33 personer, deraf i två små rum 7 personer i hvardera. Omkring bygnaden plär vanligen stå vatten på Lancastergränden och inomhus syntes vådan ökas genom fattigdom och bristande renlighet.
Här — säger dr B. — torde äfven vara rävta stället att påpeka det olämpliga i att stadens i öfrigt srygga och rymliga fattighus, der nu 70—80 hjon äro samlade, saknar badrum. Att luften i rummen måste lida men af hudutdunstningen är under sådana förhållanden nödvändigt.
Dricksvatten och brunnar.
Visby borde kunna glädja sig åt den rikliga tillgången på godt dricksvatten, men egnar tyvärr icke nödvändig omvårdnad åt dessa sina skatter, Att fortfarande församma denna sak kan bli en våda för samhällets. Trots sundhetsinepektörans anmärkningar för några år tillbaka befinner sig den s. k. klosterbrunnen, den genom sitt centrala läge mest anlitade i staden, fortfarande i samma helsovådliga skick, 1 den mur, mot hvilken pumphuset är bygdt, finnes ett hål, genom hvilket man från den angränsande gården kan se ned till vattnet. Vid provinssialläkarens besigtning syntes tresor och skräp ligga der vid hålet, och hvem vet, hvad sorts orenlighet der bakom muren kan tillföras källan? Stensättningen vid och ofvan pumpen är äfven i sådant skick, att gatusmutsen möjligen med spill- och regnvatten kan sköljas ned i brunnen. Ovisst är äfven, om icke vid regn och tillfälliga öfrersvämningar från närgränsanderännsten gaten kommer att öfverspolas med det från G. T. Häggs gård nedströmmande gödselvattnet.
En annan mycket prisad källa, det s. k. Piparhålet, som ligger mycket lågt, synes provinsialläkaren vara värd sorgtälligare skydd för regn- tö- och spillvatten. Den under epidemisjukhuset belägna källan borde tillsvidare ieke användas, förrän den kan anses ren från det smutsvatten, som till följd af felaktig ledning under lång tid nedströmmat i den omgifvande källaren. På enskilda gårdar finnes ofta brunnen helt nära ett mer eller mindre bristfälligt afträde (Str. R. 1: 5, 3: 10; Norder R. 1: 18, 3: 66; Hans R. 1: 20, 2: 27 m. fl.). Felaktig ötverbygnad ser man ofra (N. R. 1: 16, 1: 42, 2: 28, 2: 45: Hans R. 2: 11, det s. k. Goweniska huset m. f1.). Ur hslsovårdssynpunkt skulle en af sakkunninga utförd årlig besigtning af brunnarne vara lika påkallad som brandsynen är med hänsyn till eldfara.
Latrinväsendet.
Frågan om afträdena synes ännu komma att ställa stora krat på belsovårdsnämdens uppmärksamhet. Efter öfvergången till tunnsystemet torde det vara nödvändigt att nämden med stöd af § 21 i belsovårdsstadgan förordnar om på vissa tider förnyad tömning och bortföring af kärlevs innehåll. Denna täta tömning är en af tunnsystemets skuggsidor.
Bäst voro, om den ej behöfde lemnas i husägarnes händer, då det vid besigtningen syntes, att det ej ens hjelpt att det på förhand var kändt att och när besigtningen skulle komma. Om ej enskild företagsamhet träder cmellan, måste staden sjelf förr eller senare taga band om derow. En annan fråga är, om de, som infört tunnsystemet, skola vara befriade från skyldigheten att använda torf-| strö. Då dr Björkman förmodar, att helsovårdsnämden delar hans uppfattning, att ströet fortfarande är af nöden, föreslår han, att ån den, med stöd af § 17 mom. 7 i belsovårds-’ stadgan utfärdar en bestämmelse derom. Då denna på laga väg vunnit stadfästelse, är all tvekan borttagen.
Då vid hotande farsoter sådana afträden, som stå öppna för allmänheten, medföra största farav, erivrar förste provinsialläkaren om afträdet vid hamnen, som trots gjorda påminvelser befinner sig i högst uselt skick, Likaså borde väl det å rådstugugården befintliga afträdet i främsta rummet vara i mönstergilt skick. Cementfabriken, der talrika i staden bosatta arbetare ha sitt arbete, borde äfven egna mera tillsyn åt afträdena än vid besigtningen visade sig vara fallet. Det vanligaste fel, som anmärktes vid besigtningen, var att de gamla nedsänkta stenkistorna fortfarande användes till förvaring af orenlighet, oftast förutom afskräden sopor och äfven flytande ämnen. Här och der hade man stält tunnorna på botten i kistan bland denna orenlighet cller der man stält dem på ett mer eller mindre tätt underlag lät man orenlighet från svinbus eller fähus o. d. nedrinna i kistan. På ett ställe syntes tydligt att man med något ökadt besvär och kostnad lyckats vinna samma resultat som före tannornas införande: dessa tömdes nämligen i stenkistan (bryggar Sjöbergs gård Hans R. 2: 31). Ännu finnes en och annan afträdesgrop (t. ex. Sir. R. 4: 2. Kl. R. 2: 56 och 4: 83). På många ställen användas ännu stenkistorna såsom förot (t. ex. Str. 2: 2, 2: 34, 4: 2; Nord. R. 2: 28, Hans R. 2: 8, 2: 16, 2: 36, 3: 2; Kl. R. 2: 45 1/2, 8: 39, 8: 58, 8: 62, 3: 68, 3: 104 och det å. k. Goweaniskajhnset m. fl.). Otäta eller allt för stora lårar äro rätt vanliga (t. ex. Str. R. 2: 32, N. R. 1: 5, 1: 42, 2: 45; Hans R. 1: 8, 1: 18, 2: 30; Kl. R. 4: 72 1/2 m. fl.). Otäta underlag eller alldeles inga sådana anmärktes äfven rätt ofta (t. ex. N. R. 1: 89, 1: 50, 2: 81, 2: 49; Hans R. 2: 11; Kl. R. 3: 39, 3: 58, 3: 67 m. fl.).
Då det på många ställen synes omöjligt att enligt helsovårdsstadgans föreskrift lägga afträdena 20 fut från gatan, anser förste provinsialläkaren riktigast att fasthålla den förut inom helsovårdsnämden tilämpade principen, att om afträden ligga invid gata, böra de inrättas såsom klosetter. Så borde derför, enligt hans noppfattning, förfaras med Norder R. 1: 5 (ou bebodd af borgmästare Een m, fl.). Afträde, stall och gödselkista borde der med lätthet kunna bli Inktfria, om gården anslöte sig till den närbelägna kloakledningen.
Svinhållningen
lemnar fortfarande rika anledningar till klander. Den är i allmänhet förenad med osnygghet och elak lukt. Uaderlagen under svinstiorna äro oftast otäta eller ock får såsom sådant tjenstgöra en djup stenkista (t. ex. Str; R: 4: 2; N. R. 1:18, 1:16; 2: 28; Hans R. 1: 18, 2: 16, 2: 31 m, fl.). Enligt helsovårdsstadgane 18 $ mom. 1 skulle svinhållning kunna förbjudas å en del gårdar med trångt utrymme.
Fähus,
stall och gödselkistor äro i allmänhet ej förlattningsenliga, hvarken hvad beträffar läget öfver marken och afstånd från boningshus samt gator eller med afseende på golfvens täthet och afledningen för den flytande orenligheten. Dr Björkman framhåller särskildt det otillvörliga i att midt i staden invid tvänne gator låta ett stall finnas delvis utan golf, såsom i bryggare Vedins gård Hans R. 1: 18. Det torde medföra ringa kostnad — säger han — att utdraga kloakledningen, som ja redan finnes till gården, så att den kan användas äfven för stallet m. m. såsom nyligen skett i auditör Engströms gård Hans R. 1: 22. Hvar och en, som har sin väg förbi Vedioska gården, torde besväras af stanken. — Bland olagligt inrättade stall anmärkas de vid Str. B. 2: 32, 4: 2; N. R. 1: 5, 2: 23, 2: 45; Hans R. 1: 18,2: 8,2: 16,3: 2,8: 7; KI. R.2: 45 1/2, 2: 47, 2: 49, 2: 56, 3: 39, 3: 61 och 3: 107. På de båda sistnämda ställena saknades dager i stallen och det ena låg i ett murtorn under omgifvande markens yta. Olagliga gödselkistor antecknades under inspektionen vid Gvweniska huset och N. R. 1:5, 2: 28, Hans R. 3: 7; Kl. R. 3: 52, 3: 61 och 3: 67. Bristen på stall kunde skönjas i närheten af bamnen deraf att på ett par ställen marken syntes mycket förorenad af kreatursspillning, liksom bristen på pissoarer gör sig allt för mycket bemärkt vid stadsportarna. På många ställen visade sig, att föreskrifterna om orenlighets utslående i rännstenarne icke följes. Då rännstenar saknvas, har man naturligen i stället smutssamlingarna med på gården. Några gårdsägare ha gropar eller »slukbål» på bakgården eller i trädgård (t. ex. Kl. R. 2: 49 och 3: 63.
Slagterierna
hafva ej ännu, med undantag af det Vahlbeckska, skaffat sig täta, oljemålade väggar. Det säger sig sjelft, att epringorna mellan bräderna ej kunna rengöras och att blod o. d. bita sig in i de omålade bräderna. Denna brist borde vara lätt att afhjelpa. På ett par ställen ligga fåhus af den vanliga osnygga sorter vägg om vägg med slagteriet.
Bagerierna.
På ett, högst två undantag när syntes stadens bagerier vara verkliga damgömmor och ett eftersökt tillhåll för spindlar. Den svarta för vidröring lätt lossnande beläggningen på väggarne och taket, de öfverallt hängande, af svart dam tunga spindelväfvarne, som hota med sitt fall, och de af tjock emuts täckta golfven inge icke åskådaren smak för bröd, som bakas under så svaga garantier för brödets renbet. I ett bageri lågo smutsade barnkläder. Ingenstädes funnos släta eller oljemålade väggar.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 16 September 1892
N:r 142