Sanda, 4 Okt.
Kära mors mjölkaffärer. Att härstädes finnas ett litet andelsmejeri torde vara för läsaren bekant, men som det så sällan låter tala om sig, så kan det kanske intressera att höra något derifrån.
Vid detta mejeri är för närvarande rfoga tillgång på mjölk; detta beroende af flera olika omständigheter och kanske mycket på att betena försämras hvarför mjölktillförslen dagligen förminskas.
Men för att för egen del afhjelpa detta förminskanda i mjölkqvantiteten företog sig en mer än lofligt hushållsaktig kyrkvärdareenka att på qvalitetens bekostnad tillsätta en del — vatten. Mejerskun, som en tid märkt mjölkens dåliga beskaffenhet, misstänkte förfalskning, men alldenstund vid mejeriet ej finnas någon mjölkprofvare och leverantören i fråga hör till den klass af menniskor, som anses ärliga, så vågade hon ej nämna något, men när mjölken till sist blef så vattenhaltig så att minst 30 proc. vatten inblandadts, anmäldes förbållandet för styrelsens ordförande. Vid nästa mjölkmottagning uppstod med anledning häraf följande samtal mellan mejerskan och kära mor, hvilket närmare tydliggör gummans spetsfyndighet: — Styrelsen har beslutit att Ni ej får föga någon mjölk hit, så länge den är så dålig.
— Jaså! det beror väl på betena kan jag tro, men nu ha vi släppt korna på annat ställe, så jag tror det snart skall bli bättre:
— Nej! det är ej betenas skull, det är ja vatten i mjölken.
— Ack, min tid! då har pigan ej med tillbörlig noggrannhet låtit sköljvattnet afrinna fast jag jämt påminner derom.
— Det var för mycket sköljvatten, mor lilla, minst tre liter af nio.
Gamman blef svaret skyldig.
Hurnvida saken kommer att behandlas inför domstol eller i godo uppgöras är ännu ej bestämdt, men snikenheten torde denna gång för kära mor komma att blifva ganska kostsam.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 5 Oktober 1892
N:r 153