heter att nytt arbete af professor Gustat Lindström, hvilket i dagarne börjat utkomma och hvaraf första häftet blifvit oss tillsändt. Det innehåller 3 afdelningar.
I den första behandlas källorna till Gotlands msdeltidshistoria. Förf. anmärker till ven början att två väsentligen olikartade element bilda dea grund, hvarpå vår kännedom om Gotlands och Visbys medeltidshistoria hvilar. Det ena är sägaerna; som länge fått sig beskärdt allt för stört utrymme på bekostnad af det åndra elementet, dokumenterna, samtidiga medeller föga yngre än de händelser! med hvilka de-stått i samband, och hvilka böra tillmätas främsta vitsordet.
Med detta uttalande är arbetets karaktär gilven af en strängt vetenskaplig afhandliog. Författaren genomgår härefter de olika dokument, som röra Gotlands historia, och framvisar ur den en mängd intressanta drag.
Om Gotlands medeltidsgöografi handlar andra afdelningen, börjande med undörsökningar rörande den förhistoriska tiden och sedermera framåt. Här lemnaö ock en öfversigt öfver gotländska geografiska namp från medeltiden. Derur anteckna vi följande stafoingssätt af »Visby»: Wys ebu, Wisebu, Wisbii, Wisboy, Wysbu Wysbuw, Wisbow och Wissbui. Den äldsta kända karta, der Gotland förskommer är en, som fuonits i statsbiblioteket i Florens och härstammade från tiden j långt efter 1300-talets början. På denna karta är »Gotia» måladt i guld och purpur, antagligen för att beteckna dess makt och rikedom. I nordvest skär en stor, onämd bafsvik in och man ser sex floder. Utom Uisbu, som blifvit! tecknadt nästan midti landet, fianer man fö’jande ortnamn: onane 1.) nane, nulta, alegertb, torener, eng, wiesegh, fauroh m, fl, af hvilka ntan tvekan det sistnämda kan hänföras till Fårö. Vidare fionas kartor från 1467, 1485 och 1587.
Sista afdelningen handlar om medeltidens Visby och förf. uttalar om sin åsigt, att en börjande stad fans, der Visby nu ligger, låvgt ionan detta namn kom i värmare bruk. Från deb egéntliga medeltiden ha vi ej qvar några béskrifningar om Visby. Den äldsta kända plan öfver staden är från 1646 och förvaras i fortifikationsarkivet i Stockholm. Den saknar dock orienerande beskrifning. Äldst af hela den märkliga ringmuren är Strandeller Kruttornet, som på gamla kartor kalls Lamestornet eller Lmbtorbet. Utom det stora murfallet på norra sidan var hela mursträckan fallständig ända till dess. en karta 1723 visar henne bruten vid Donners plats och nere vid hamnen. På 1679 års karta finnas 44 små och stora torn. Den äldsta muren, som blifvit bygd före: 1288, var låg och synös till sioa konturer fallständigt rundtom hela stadepv, nu inmurad i den öfver densamma höjda påbygnaden. Dess tinnar voro breda, skilda genom långa, smala skyttrännor.
Stadens inre: var till planen under medeltiden ungefär: densamma som ön, ehuru längt flere gränder förbundo de tre parallelt löpande hufvudgatorna. Förf. lemnar beskrifning öfver: stadens kyrkor enligt. 1647 år kårta,dervid särskildt vidlyftigt uppehållände sig vid Mariakyrkan. Förf. uppehåller sig utförligt vid Val demar , Atterdaga pludringståg till Gotland 1361; och vill häfda att hans brandskattning icke varde uteslutande orsatill stadens förintelse som handelsplats. De kommersiella förhållandens under lång tid förut hade vh småningom ryckt ner Visby från dess höga ställning som en handelsmedelpunkt. Det hade vid Valdemars anfall redan förlorat sin största inneboende kraft och derför kunde det ej resa sig efter brandskattningen, som ju dock varen ötvergående hemsökelae. Striden utanför Visby skall enligt en berättelse som anföres, ha stått med allmogen och staden vanns genom dagtingan. Ännu hundra. sår efter brandskattningen var Visbys ställning ej så dålig som man vill tro.
Till sist lemnas en förteckning på alla de tyska och andra städer, med hvilka Visby under medeltiden stod i förbindelse och hvilken bäst ger en föreställning om huru vidsträckt samfärdseln i sjelfva verket var.
Nu föreliggande häfte kommer att följas ar ett andra med innehåll gotländska medeltidsinskrifter, icke runstedarne, om de götländska klostren samt om befolkningen.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 5 November 1892
N:r 171