Våra skånska resenärer

hemkommo i går afton med Polhem till ett antal af 14. Såsom våra telegram från färden redan antydt har sinnesstämningen under hela tiden varit den allra bästa och förvåningen öfver hvad man inhämtat om det högt uppdrifna skånska jordbruket allmän. De lärdomar resenärerna fått, hafva nog hos både den ene och den andre fallit i god jord och torde komma — det må man hoppas — att äfven visa ett positivt resultat.
Under resan ha besökts Örtofta, Hököpings och Trelleborgs sockerbruk, Alnarps landtbruksinstitut, Svenstorps stora gods, arrenderadt af hr Jacobæus, samt städerna Malmö, Lund och Köbenham, den senare endast af en del bland resenärerna.
Man har allestädes blifvit synnerligen väl emottagen och öfverallt fått röna, hvilken ofantlig omhvälfning sockerbetsindustrien är egnad att skapa såväl i fråga om sjelfva jordbruket och den dermed sammanhängande boskapsskötseln som i fråga om kommunikationer. Och man tycks hafva blifvit öfvertygad om, att det verkligen skulle blifva en häfstång för Gotlands jordbruk och ekonomiska förhållanden i öfrigt, om här kunde komma till stånd ett sockerbruk.
Naturligtvis är det icke blott de stora jordagodsen, som besetts, utan företrädesvis de mindre skånska hemmanen, hvilka erbjuda flere jämförelsepunkter med våra egna förhållanden. Och ur den skånske landtmannens mun har gotländingen fått höra den öfvertygelsen uttalad, att sockerbetsoclingen är den art af jordbruk, som bäst betalar sig. Så t. ex, gjordes besök hos en danneman, som hade 4 1/2 tunnland jord under betodling. Af denna areal hade bruttoafkastningen i fjol uppgått till 1,894 kronor och nettovinsten blifvit omkring 1,400 kronor. Om nu också detta rika utfall får anses höra till undantagen jäfvade dock ingalunda de på andra ställen erhållna upplysningarne hvad vi ofvan nämde om fördelen af sockerbetsodlingen.
De skånska ladugårdarna väckte allmän beundran såväl i fråga om inredning och skötsel som i fråga om kreatursstam. Allmänt ansågs dock, att de stora raser, som äro vanliga i Skåne, icke fullt lämpa sig för gotländska förhållanden, men man faan salg dock ha ofantligt mycket att lära af det sätt hvarpå ladugårdsskötseln bedrifves i Skåne.
Och vär nu resan är slutad och deltagarne hunnit samla sina iatryck och genom samtal i hembygderna än vidare föra till torgs hvad de sett och lärt och allt det, hvarom resan öfvertygat dem, då torde man med skäl kunna hoppas, att denna skånska färd icke skall blifva utan sitt stora och gagnrika inflytande på Gotlands jordbruk.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 10 December 1892
N:r 191

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *