igår afion till förmån för kyrkoreparationen var en särdeles anslående och musikaliskt värdefull tillställning.
Den inleddes med ett orgelnummer, »Fantasi» af Volckmar utfördt af direktör Söhrling och väl egnadt att framhäfva den nya orgelns alla, verkligen storartade resurser. Mäktigt och imponerande brusade satserna för fullt verk, likasom de allra fioaste pianissimon smekte örat genom sin skärhet i tonen.
Sedan »N. N.»-sångarne sjungit Dürrners »Sturmbeschwörung», Lanuring »Mitt lif är en våg» och Josephsons »Requiem» kom såsom programmets hufvudnummer Mendelsohns »Kantat», Davids 95 psalm.
Detta tonverk fick en i det hola god, ställvis ypperlig tolkning.
Första satsen utgöres af solo och kör med orkester. Dess tema är psalmistens ord: »Kom, låtom oss höja vår bön till Herren Gud». Solopartiet utfördes på vanligt distinkt och säkert sätt af fröken Selma Söhrling och såväl kör som orkester skötte sig bra.
Andra satsen: »Ty i Herrans hand är allt hvad jorden bär, och de bördiga kal lar äro hans», var en duo med pianoackompanjemang, sjungen af fru Helga Wickström och frökan Söhrling. Och denna aflelning tog i vårt tycke prisst för aftonen. — Utom det att den är hänförando vacker såsom såogparti betraktad, fick den ett utförande som länder de båda konstnärinnorna till stort beröm och säkerligen hade dera3 sång här belönats med starka — och välförtjenta — applåder, derest rummets helgd det tillåtit.
Sista afdelaingen »Ty hafvet är hans och han det skapat har», kör och solo med orkester, lät något bisarr, om beroende på kompositionens natur eller på ntförandet vilja vi ej afgöra.
Efter ytterligare några qvartettoummer, »Nattlig skog» af Gurlitt, »Ser jag stjernorna» af Sölerman och »Hör oss Svea», hvilken sistnämda utbytta mot den på programmet stående »Ave Maria» af Abt, afslöts konserten med en marsch för orgel.
De besökandes antal var omkring 600 personer.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 17 December 1892
N:r 195