— Från Memel skrifves under 20 dennes att en svensk skonert Elida, förd af kapten Johansson, dit inkommit för nödbamn under mycket säregna omständigheter. Skonertens inbringande i hamn, säger en der utkommande tidning, var anförtrodt åt en med farvattnet förtrogen sjöman.
Den som vet, att man, för att så fort som möjligt komma genom bränningarna å baren, bör föra mycket segel, måste högeligen förundra sig öfver att se fartyget inkomma utan något segel, och det torde anses som en synnorlig lyckas, att fartyget kunnat inkomma i hamnen utan något vidare missöde. För Ellida var ej något annat vel öfrigt: antingen i hamn eller på strand. Sadan ungefär 5 veckor tillbaka hade fartyget varit stadt under resa från Stockholm till Trelleborg med last af kli. För tre eller fyra dagar tillbaka hade det under Bornholm mött en svår vestlig storm. Flera brottsjöar vräkte öfver fartyget, som borteleto ej allenast båten utan äfven en del a! relingen, stöttor och brädgångar, kabyssen och storluckan. Under fulla 3 dagar hade besättningen ingenting att lefva af. Storseglet sönderslets af stormen, och slutligen hade fartyget 2 á 3 fots vatten i rummet. Kaptenen hade nu ingen annan utväg än att länsa för lopp och tackel. Under sådana förhållanden styrde men in till Memel. Men innan fartyget lyckligen dit i bergats, hade fartygets styrman dagen förut den 19 vid middagstiden från riggen fallit ned å däcket och slagit ihjel sig, Eudast kaptenen och två pojkar navigerinde nu in skonerten.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 30 December 1892
N:r 201