befann sig igår stadsfullmäktigss majoritet. Den lät locka sig dit af en relativt obetydlig fråga. Det gälde kälkbacksåkningen på en af stadens gator.
Väl kunna vi förstå, att man anser gagneligt för uogdomen det uppfriskande nöje, som ligger i slik idrott. Vi unna den det så gerna. Men hvad vi rakt inte kunna förstå, det är huru eljes betänksamme och laglydige män icke tveka att för beredande af nyssnämda nöje offra all hänsyn och gå fullkomligt lagstridiga vägar. Det brukar annars anses rättast, att ändamålet icke får helga medlen.
Gatufrid är vågot som lagstiftaren sökt bevara genom ganska stränga straffoestämmelser, Strafflagen kap 11 § 15 lyder: — — »Far man öfverdådigt fraw, så att annan deraf skadas kan eller kommer eljest förargelse åstad å allmän väg, gata eller torgplats; straffes med böter, högst ecthundra riksdaler».
Der står kan. Straffpåföljden inträffar alltså äfven utan att någon olycka uppkommit.
Uti ordningsstadgan för rikets städer § 3 föreskrifves:
»Far man öfverdådigt fram, så att annan deraf skadas kan, å allmän väg gata eller torgplats, derom skils i 11 kap. 15 & straff. lagen. Till böter från och med 2 till och med 20 riksdaler är den förfallen, som, utan att göra sig skyldig till ansvar enligt nämda lagrum, likväl å gata, torg eller annan plats kör eller rider ovarsamt» o. s. v.
Båda dessa bestämmelser äro hämtade ur allmän lag, som stadsfullmäktige i ingen mån äro berättigade att ändra.
Men, invänder man, det är ju icke ovanligt att särskilda ordningsföreskritter utfärdas för särskilda städer. Derom sägar den allmänna ordningsstadgan § 20:
»Uppkommer i stad fråga att, wutöfver hvad denna stadga innehåller eller lemnar åt Magistrat ellerpolismyndighet att närmare bestämma, ny eller ytterligare föreskrift må för staden i afsende å allmänna ordningen derstädes meddelas» o. s. v.
Det är alltså endast en skärpning at ordningsstadgan geoom införande af straffpåföljder. för vissa i densamma icke upptagna fall, som är stadsfallmäktige medgifveny men icke ett eftersättande af samma stadgas för alla städer och för alla lika gällande bestämmelser.
Men, spörjer någon, är då icke heller kälkbackåkniogen på Nya vägen laglig?
Nej, naturligtvis icke. Men att den får tortgå beror naturligtvis dels derpå, att den tolereras af polismyndigheten, dels derpå att ingen husägare bredvid gatan protesterat.
Men fullmäktige ha ju antagit ett ordningsstadgande, som medgifver kälkbackeåkniog på Nya vägen? Ja, fullmäktige må besluta hvad som helst, så kan aidrig deras beslut gå utöfver allmän lag. Det säger sig sjelft.
Majoritetens beslut i fullmäktige igår var derför förhastadt. Korrektiv mot sådana beslut har författningen lemnat uti klagorätten. Här fionas tvefalda skäl till klagan, dels att beslutet söker upphäfva allmän lag, dels att det kränker enskilde, mot detsamma högt protesterande husägares rätt.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 11 Januari 1893
N:r 6