anlände, såsom våra läsare sedan gårdagen känna, igår middag till redden utanför Klintehamn efter bortemot fyra dygns försök att genomtränga isen för att vid Kåreholm aflemna den härifrån medförda posten.
Det var på tisdags morgon som resan anträddes. Tisdagen och onsdagen arbetade man att komma vestvart öfver, men hade på onsdags middag icke hunnit längre än 2 1/2 sjömil vester om St. Karlsö. Der befanns hafvet så långt man åt alla håll kunde se fyldt af is. Ångaren lade sig derför stillas öfver natten till torsdagen, vände sedan och behöfde hela torsdagen och halfva fredagen att arbeta sig åter tillbaka till Klinte.
Den långvariga resan hade för öfrigt icke erbjudit något tillbud till fara för båten eller dess besättniog. Vädret var mildt och det hela inskränkte sig till ett stilla irrande i de vakar, som här och der öppnade sig i ismassorna.
Tröttsam blir dock alltid en sådan färd. Så mycket mera aktningsbjudande är det derför att erfara, det icke det ringaste missmod spordes, när Ångaren, nyss inkommen, fick order från sitt rederi i Visby att ånyo gifva sig ut för att söka bringa hjelp åt de nödstälda fiskarena.
Redan kl. 6 på e m. hade man på den expeditioen hunnit till Vestergarnsholm, men måste sent på qvällen återvända, när intet spordes af de nödstälda. Okunvig som man var om dessas bergning gaf sig ångaren ånyo ut i morgse i samma syfte och hade på middagen hunnit till Vestergarnsholm, hvarifrån man antager att kapten Snöbohm nu försöker arbeta sig in till Visby.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 4 Mars 1893
N:r 36