På Visby lasarett har en längre tid vårdats en äldre man för en särdeles svårartad karbunkel i nacken. Länge befarade man det värsta, men slutligen tog sjukdomen en lyckligare vändning. Patienten skulle blifva frisk, men han skulle på ett högst obehagligt sätt bli stel i nacken för hela sin återstående lifstid, derest icke frisk menniskohud kunde erhållas för att täcka det gapande såret efter den opererade karbunkeln.
Utan något betänkande erbjöd sig genast den gamle mannen 20 åriga dotter att offra sig för fadren, Han tvekade, men hon var enträgen och lemnade viligt sin ena friska arm åt operatörens knif. Hon söfdes och ett flere tum bredt band af huden skars ut rundt öfverarmen, slets bort och placerades ångande varmt på fadrens nacke. Han är nu fullkomligt frisk och har genom den modiga dottrens behjertade handling befriats från alla menliga följder af den svåra sjukdomen.
Den unga flickans arm har kanske blifvit litet mindre fullkomlig, men det armband, som blef ristadt kring densamma af operationsknifven, är dock och förblir en dångt stoltare prydnad än någon af end och ädelstenar.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 15 April 1893
N:r 58