I måndags morse afled i Jönköping lasarettsläkaren derstädes Karl Bokström. Dödsorsaken var hjertförlamning. Under de sista fjorton dagarne hade d:r B. lidit af hjertsvaghet, och hans tillstånd ansågs till en början mycket betänkligt, men under förra veckan inträdde en förbättring, som gaf hopp om hans tillfriskande. Dess värre har detta hopp icke gått i uppfyllelse.
Doktor Bokström var född 12 Febr. 1836 i Visby, der fadren var domkyrkoadjunkt. Jämte två yogre bröder uppforstrades han derefter i morföräldrarnes hus och då dessa inom kort afledo, af morbrodren, lektor Bergman samt dennes ogifta syster Karolina Bergman. Han genomgick Visby lärdomsskola och gymnasium samt blef student i Upsala höstterminen 1854, med. fil. kand. vårterminen 1856, med kand. 1861 och medicine licentiat 1865.
Under sommaren 1862 och 1863 var B. biträdande läkare vid Farusunds bad ort samt närmaste åren derefter under kortare tider först amanuers och underläkare vid kirurgiska och obstetriska klivikerna i Upsala, derefter amanuens vid Sarafimerlasarettets medicinska afdelning och underläkare derstädes. År 1866 3 December utnämdes han till läkare vid länslasarettet och kurhuset i Jönköping.
Öfver ett qvarts sek I har sålunda — säger Sm. A, — den aflidne varit fäst vid vår stad ceh vårt län. Under denna långa tid har han med aldrig svigtande kärlek och intresse egnat sig åt det maktpåliggande värfvet att handhafva ledningen af länets största sjukvårdsanstalt, Der har han med en arbetsförmåga, som var outtröttlig, nedlagt den gediget bildude läkarens omsorger på skötseln af den oräkneliga mängd patienter, som under årens lopp påkallat hans hjelp. Med sällsynt skicklighet förde hans hand oparationsknifven och hundraden och åter hundraden hafva honom att tacka för återvunnen helsa och återvunnet lefnadsmod.
Iogen kunde med vaknare bliox än dr Bokström följa läkarevetenskapevs i vär tid så snabba framsteg. Att ständigt söka tillegna sig dessa var för honom en bjudande plikt, och åtskilliga utländska resor, företagna i vetenskapligt syfte, bära vittne om hans oaflåtliga sträfvan att fullkomna sig i sitt kall.
Vid sidan af sin berömmelse som läkare åtnjöt den aflidne allas aktning såsom en sällsynt redbar, ädel och bjertegod personlighet. Föreatt i den lyckligå omständigheten att utan afsaknad kunna öfva välgörenhet, gjorde han också detta i ännu högre grad, än allmänheten tilläfventyrs föreställer sig. Iogen, som var i verkligt behof om hjelp, gick ohulpen från hans dörr.
Föge tid lemnade honom hans trägna verksamhet som läkare öfrig åt de allmänna värf, hvarmed samhället hedrade honom. Dock egnade han sig äfven åt dessa uppdrag, bland hvilka främst är att nämna ledamotskap inom stadsfullmäktige alltsedan 1871, med den samvetsgrannhet, som var ett af de m st utmärkande dragen i hans karaktär.
Hvad han velat och hvad han verkat, skall länge bevaras i tacksam hågkomst. I hvarje hem i vår stad, den rikes lika väl som den fattiges, skall budet om dr Bokströms död väcka känslor af vemod och saknad, känslor, som skola utbreda sig vidare äfven till de aflägsnaste bygderna af vårt län. Och de närmast sörjande, hans maka, född Lindberg, och bans unga dotter, skola blifva föremål för det varmaste deltagande i deras djupa sorg.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 26 April 1893
N:r 64