Norra häradsrätten.
(Femte sammanträdet).
Utslag afkunnades: emellan hemmansägaren Ludvig Högberg, Vies i Veskinde, m. fl. och hemmansägaren Johan Källgren, Klintegårda i samma socken, ang. ansvar för oloflig harjagt. Svar. dömdes att böta 10 kronor samt ersätta kär. för den skjutna haren med 1 kr;
— emellan landtbrukaren Per Stare, Burga i Lummelunda, samt landtbrukaren Herman Landergren och hans hustru, Lunds i Martebo, ang. ansvar för olofligt borttagande af en gärdesgård. Svar. Herman Landergren fälldes enl. Straffl. 10 kap. 20 § att böta 30 kronor samt svar:na, hvilkendera af dem bäst gälda gitte, att ersätta kär. för det borttagna gärdselvirket med 10 kronor.
— emellan Lars Nordström, Råby i Hejdeby, och enkan Johanna Sjösten å Kapelshamn, angående ansvar för förskingring af anförtrodt gods samt ersättning. Svar. dömdes att för uppsåtlig förskingring böta 50 kronor samt att till kär. utgifva ersättning med 300 kronor;
— emellan hemmansägaren Johan Pettersson, Medebys i Hall, kär. samt arbetaren Johan Oskar Lundberg och hustru Elisabet Karlsson derstädes svar. ang. ansvar för ärekränkning; svar:na dömdes att hvar för sig böta 50 kronor;
— emellan t. f. kronolänsman Arvid Jacobsson, åklagare, och hemmansägaren Johan Flodman, Nors i Veskinde, svar. ang. ansvar för misshandel.
Svar. frikändes och angifvaren, skomakaren O. Sjögren Klitengårda i Veskinde, ålades att gälda kostnaderna i målet.
— Målet emellan f. löjtnanten E. Björkman i Hellvi socken, kär. och inspektoren Herman Nyberg å V flings i samma socken, svar., ang. redovisning m. m. uppsköts till 2:ra rättegångsdagen af nästa sammanträde.
— Målet emellan kaptenen Frans Classen i Linköping, hufvudkär. och ägaren af Fole mek. verkstad, Joh. Vigström, genkär. ang. fordringsanspråk och utbekommande af värdehandlingar till värde af 6,000 kr. hade utsatts till denha dag för edgång af genkär. Genkär. betygade med ed, att han icke för nämda belopp eller någon del deraf häftat i skuld till kär:s numera aflidne fader.
Utslag i målet å slutsammanträdet.
— Målet emellan landtvrukaren H. Landergren och hans hustru vid Lunds i Martebo samt landtbrukaren Per Stare å Burge i Lummelunda ang. gäldande af utflyttningskostnad i sammanhang med skifte, öfverlemnades af båda parterna.
Utslag å slutsammanträdet.
— Målet emellan Klaes Andersson, Etebols i Lummelunda och Oskar Nyström, Hellvigs i Fole, ang. åverkan förevar ånyo.
Ä kär. sidan hördes 5 vittnen, af hvilka drängen Karl Pettersson och arbetaren Joh. Forsgren hade de för svar. mest graverande vittnesmålen. Pettersson hade tjenat såsom dräng hos svar. under åren 1890 och 1891 samt under denna tid biträdt svar. med skogshygge i den s. k. Malmhagen, i nvilken dock kär., enligt hvad svar. för vittnet uppgifvit, på groud af kontrakt ensam hade afverkningsrätten. Äfven vittnet Forsgren hade hjelpt svar. med skogsafverkning i nämda hage, nämligen under våren 1892.
Svar. bestred att han huggit skog å någon annan mark än der han varit berättigad att hugga.
Målet uppsköts.
— Målet emellan O. V. Ålander å Rosendahl och statdrängen K. F. Eriksson, ang. ansvar för olofligt afvikande ur tjenst, uppsköts till 1:a rättegångsdagen af nästa sammanträde.
— Till tinget hade kronolänsman G. Boberg instämde drägen Olof Teodor Johansson från Smedegårda i Björke med yrkande om ansvar för det Johansson olofligt kört å jernvägslinien. Svar. erkände förseelsen, men uppgaf att han omedelbart efteråt, då han erhållit kännedom om att körande å jernvägslinien icke vore tillåtet sjelf anmält förhållandet hos trafiikschefen och då fått fö sona förseelsen med erläggande af 10 kronor, å hvilken betalning svar. nu äfven medhade trafikschefens qvitto. Sedermera hade emellertid saken angifvits till åtal och trafikschefen hade då återsändt 10-kronesedeln och i bref bedt att återfå qvittot, hvilket utbyte svar. dock ej velat gå in på.
Målet uppsköts.
— Målet mellan Anders Herlitz, Bengts i Östergarn samt Johan Herlitz derstädes och lotsförmannen Olsson, ang. klander af utmätning, förevar nu ånyo. Två vittnen hördes, af hvilkas vittnesmål tycktes framgå, att ett för Johan Herlitz:s skuld utmätt kokreatur vid tiden för utmätningen tillhört kär.
Kär. återtog emellertid ansvarsyrkandet emot svar. Olsson, hvarefter målet för vidare bevisning uppsköts till 2:a rättegångsdagen af hösttingets 1:a sammanträde.
— Målet mellan Olof Johansson, Butrefs i Norrlanda, och Johan Larsson derstädes ang. ärekränkning, handlades nu åter. Ärekränkningen skulle hafva bestått deri, att svar genom häntydningar föranledt att rykte uppkommit om brottsligt förhållande emellan svar. och en annan persons hustru.
Svar. bestred, att han gjort sig skyldig till någon ärekränkning; han hade endast till den ifrågavarande qvinnans man yttrat några ord för att göra honom uppmärksam på att ett dylikt rykte vore i omlopp.
Målet uppsköts till hösttingets första sammanträde.
— Fabrikören Emil Mellström i Enköping hade å egna och sina syskons vägnar till tinget instämt Sofia Bernhardina Bergström i Rute socken med yrkande att såsom slägtingar till aflidne landtbrukaren J. V. Karlesson efter honom utbekomma arf. Slägtskapen mellan kär:na och den aflidne skulle enl. Mellströms uppgift ledas tillbaka till Mellströms morfader, hvilken vore farfader till Karlesson och hans jämväl aflidne broder, förre kyrkoherden i Hangvar och Hall Martin Karlesson. Enligt svar:s uppgift, hvilken äfven med ett bref gjordes ganska sannolik, var Karlessonernas fader icke son utan fosterson till Mellströms morfader.
För närmare utredning uppsköts målet till hösttinget.
— Ed såsom god man vid skiftesförrättning aflades af f. nämdemannen Lars Granberg i Dalhem.
Södra häradsrätten.
(Vårtingets femte sammanträde å Skogs i Levide; ordf. e. o. hofrättsnotarien M. Wedberg) Följande ntslag afkunnades:
— I redovisningsmålet mellan J. P. Jakobsson, Bockes i Fröjel, och sakförare C. E. Björkegren, Vestergara, ogillades käromålet.
— För oloflig rapphönsjagt dömdes kakelungemakare Gustat Hultström, St. Kruse Alfva, att böta 25 kronor.
— Med ed ålades Fina Vestberg i Lye att betyga, det hon ej till hustru Sjösten fält ett yttrande att Petter Lydals hustra stulit ett par kardor.
— Ärekränkningsmålet Edman—Johansson, Väte, uppsköts till första dagen af höstetingets första sammanträde, då svaranden skall förete bevis att han anhängiggjort rättegång mot käranden med yrkande om ansvar för skogsafverkning.
— I det stora skiftesmålet mellan icke-hemmansägare och hemmansägare inom Närs socken afkunnade rätten det beslat, att målet uppskjutes till första rättegångsdagen af nästa vårtings andra sammanträde, till hvilken tid kärandena skola hafva delgifvit stämningen åt alla svarandena, Svar:s invändning, att kär:na vore oberättigade föra talan i målet, lemnades utan afseenda af rätten.
F. nämdemannen Joh. Engström, Mafrids i Vestergarn, hade till denna gång instämt Gabriel Bolin från samma gård och socken med yrkande att dels utfå 58 kronor och dels erhålla tillbaka den andel i fjällfiske, som tillhört 17/128 mt! Mafrids och som blifvit fråndömd Engström, — Detta visade sig vara den gamla bistorien om hemmansköpet at 1885, köpe- och landtmärerihandlingarne, ibland hvilka två halffärdiga reverser blifvit instuckna, dem Engström omsider på laglig väg tvingats betala o. s. v., för hvilket allt vi på den tiden utförligt redogjorde. Denna gång voro Karl Karlson, hans hustru och dotter instämda som vittnen, men utebletvo. Svaranden bestred E:s påståenden och yrkade ansvar å honom för rättegåvgsmissbruk, då saken redan förut blifvit afdömd. Sedan som vittnen hörts kronolänsman Svallingson och bustra Josefiaa Gustafsson uppsköts målet till andra rättegångsdagen af hösttingets 1:a sammanträde, då de tre idag frånvarande vittnen skola vid vite af 5 kr. hvartdera vara närvarande. För deras försummelse idag dömdes de att böta 1:50 hvartdera.
Barnaföda. Det från tredje sammanträdet uppskjutna målet emellan Agnes Kristina Johansson Mallgårds i Levide och husbondesonen Hjalmar Siggelin, Pejnarfve i samma socken, behandlades. Svaranden bestred ganom ombud de vid förra rättegångstillfället afgifna vittnesmålen. Målet öfverlemnades, käranden yrkande bifall till kärnmålet eller, om detta ej kunde bifallas, att svaranden måtte ålägges edgång. Utslag faller på första dagen af nästa sammanträde.
Djurplågeri. I det föret omnämda målet mot statkarlen Alfr. Engström och drängen Viktor Hansson från Uggårds i Rone ang. djurplågeri 21 sistl. Februari vid stenkörning mellan Rone och Grötlingbo, hördes i dag ytterligare två vittnen, Lars och Zakarias Lindström. De berättade samstämmigt att de sett Viktor Hansson vid omstämda tillfället köra öfverdådigt fort och rycka i tömmarne oupphörligt. Hästen hade efter körturen varit mycket svettig och darrat i hela Malar Deremot hade intet af vittnena sett biéå flyta ur hästens mun. — Hansson påstod fortfarande att han ryckt i tömmarne blott för att få hästen att stanna. Engström begärde att bli skild från målet och begärde en ersättning för sina besvär af 50 kronor.
Utslag vid tingets slut.
I målet mellan Anna Meria Siggelin och handl. Ant. Jakobsson, Fardhem, förekom ingenting nytt. Saken öfverlemnades från båda sidorna. Utslag afkunnades vid nästa sammanträde.
Uppträdet vid Korsby. I detta af oss förut refererade mål mellan krouolänsman J. A. Lindström å tjenstens vägnar och Nils Petterssop, Kattlunds i Grötlingbo, m. fl., återtog åklaren idag yrkandet om ansvar för rån, men yrkade i stället laga ansvar å Nils Pettersson enl. 15 kap. 22 paragr. straffl., för att han genom rättsstridigt bot tilltvingat sig penningar samt å Arvid Lindquist för delaktighet deri och för att han mottagit en del af de bekomna penningarne. Å da öfriga tilltalade yrkades ansvar för fylleri och öfverdådig framfart å allmän landsväg. — Svarandena bestredo genom ombud de gjorda yrkandena och ville å sin sida att drängen Laurin skulle stånda ansvar för falsk angifvelse.
Utslag vid tingets slut.
Utmätningsmålet Johan Larsson, Skogs i Mästerby, mot Alfr. Ferd. Ekelund, Tipsarfve, förekom till förnyad handläggning. Parterna skulle i dag öfverenskomma om storleken af den förlust, Larssons egendom kunde anses hafva lidit genom att hafva varit i Ekelunds sons vård, men detta hade sig icke så lätt. Som vittnen hörles slagtarne Herman och Vistor Lindström samt hemmansägaren Lars Eriksson. Da berättade tämligen samstämmigt, att kreaturen före 3 Mars — utmätningsdagen — varit ganska hulliga, men att de den 25 April, sedan de varit i Exelunds vård 7 veckor, blifvit så magra och eländiga, att man kunnat »hänga upp mössan på de ntstående knotorna». Vittnena ansågo, att hästarne förlorat i värde 100 kr. och oxarne 50. Till 4 kr. för dag och par uppskattade vittnena den skada, som Larsson skulle tillskyndats geaom förlusten af bästarne och 3 kr. i fråga om oxarne. I fråga om selar och redskap, möbler o. d. hade de skilda uppfattningar. — Målet uppsköts på svarandenas begäran till andra rättegångsdagen af höstetingets första sammanträde.
Äktenskapsskilnad. O. P. Lindström-Skogslund i Träkumla, utvecklade nu närma re sina idéer om i hvilka stycken hans hustru Ida Charlotta brustit i fullgörandet af det äktenskapliga kontraktet. Hon hade icke hållit sitt löfte att sätta upp sitt testamente, hon hade varit vred emellanåt och skrämt mannen, hon hade tagit hand om mjölkpenningarne m. m., m. m.; först och sist saknade han testamentet. Mannen Lindström framhade fem vittnen: f. fjerdingsmannen Matias Österberg och smedssonen Axel Holm had3 sett O. P. L.; taga två kastar ved på gården, hvarvid han brutit sönder ett vedbodlås; K. P. Jonsson hade odlat upp ett halft tonnoland jord för frun och fått sin betalning af henne; skrädd. F. A. Malmborg hade sett frun arg en gång år 1889, dock icke på Lindström; och Jonas Andersson hade äfvenledes sett hustru L. ond en gång på samma årtal. — Fru L. företedde inför rätten förste proviusialläkarens intyg att O. P. L:s uppgifter vid förra rättegångstillfället voro osanna. Hon påstod att mannoen nekat deltaga i skötseln af hushållet och jordbruket, utan bade hon fått taga det ensamt på sin lott. Han hade aldrig bidragit till hennes underhåll, utan tvärtom. Varit gnatig och jämt tyckt, att hon ätit för mycket och arbetat för litet.
Utslag afkunnas vid tingets slut.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 10 Maj 1893
N:r 72