igår har biskop v. Schéele till Visby domkyrkas återställande i värdigt skick skänkt ett tusen kronor. Gåfvan åtföljes af följande till domkapitlet gälda gåfvobref:
Såsom ett ringa uttryck af den tacksamhet, jag mot Gud känner för hans faderliga godhet under 60 nu tillryggalagda lefnadsår och ett litet bevis på min kärlek till de församlingar, till hvilkas herde Guds nåd kallat mig, ber jag få till återställande i värdigt skick af Visby gamla, minnesrika domkyrka härmed öfverlemna ett bidrag af Ett tusen kronor. Vore jag rik, skulle jag gifve rikligare; men som hågen är för handen, et är han ju välbehaglig i mån af hvad han äger, icke i mån af hvad han icke äger.
Att detta lilla bidrag i och för sig föga förmår uträtta till ett så betydande verks genomförande, inser jag väl. Men jag vet ock, att Han, som är stor i nåd och ris öfver alla, kan då honom behagar gifva företaget framgång, så att vi icke längre behöfva sörja öfver vår helgedom såsom en Davids förfallna hydda.
En glädjedag skall för mig och alla dem, som älska Gotland, den dagen blifva då det tempel, der våra faders fäder sökt och funnit Herren, der de århundrade efter århundrade uppbygts af hans ord och sjungit han lof, ånyo får träda fram i något at sin forna enkla men vördnadsbjudande skönhet, genom sjelfva bygnadens mäktiga teckenspråk närmande oss och våra barn i bjerta, håg och sinne till templet deruppe, det himmelska, dit vi alla, medvetet eller omedvetet, innerst längta och på förbindelsen med hvilket redan här nere all verklig lycka, all välsignelse äfven i det timliga ytterst beror.
Biskop v. Schéele mottog neder dagens lopp flere uppvaktningar, dels af enskilde dela af skolstaten.
Gotlands Allehanda
Fredagen 1 Juni 1888
N:r 44