i onsdags afton i paviljongen var besökt af omkring 150 personer, hvilka med lifligaste intresse åhörde sångarnes prestationer och gång på gång gåfvo sitt bifall till känna genom varma applåder.
Konserten inleddes med sällskapets lystringsskog Säg mig du »sångarskara».
Programmet upptog sedan en hel del nya saker. Främst stod Potschkes rytmfulla och friska vårsång: »Hulda vår, välkommen åter», hvilken utfördes med kläm och bravur. Tämligen litet hörd här var också den fiaska folkvisan »Fjärran han dröjer», Witts nätta »Nur im Herzen» med bassolo slog lifligt an.
Andra afdelningen inleddes med Josephsons storslagna »Stridssång», hvilken dock för att verka med önsklig mäktighet fordrar en vida större kör. Stor förtjusning väckte Kjerulfs af den innerligaste poesi genomandade komposition »Nökken», tenorsolo med ackompanjemang. Den måste tagas dacapo.
Ny var vidare Hedenblads »Venetiansk visa», en synnerligen svårsjungen komposition, men hvilken sångarne det oaktadt gingo ifrån med all heder.
Till sist hade man nöjet ånyo lyssna till den endast en gång här förut sjungna »Ave Maria» af Abt med solo för tenor och baryton. Som extranummer gåfvo sångarne den alltid med nöje hörda »Kornmodsglandsen».
Sedan skångarne intagit supé samfäldt, ordnade de sig å musikläktaren kring kaffebordet och svart klang ånyo den ena visan efter den andra, Publiken tröttnade lika litet att höra som sångarne att sjunga, till dess den obevekliga lagens kraf i god tid bragte tonerna till tystnad.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 26 Maj 1893
N:r 80