Sundre, 31 Maj.
Att en ungmö på sjutton vårar helt trankilt »rymmer» från fästman, föräldrar och väninnor är mycket sällsynt, åtminstone här ute vid »verldens ände», men det har dock i verkligheten inträffat här nu, då i måndags eftermiddag en flicka, fosterdotter till ett husbondefolk härstädes, medan de senare tillfälligtvis voro borta i något arbete, helt hastigt och i största hemlighet packade ihop sina kläder och tillhörigheter och kilade i väg från hemmet. En hemmavarande gammal gumma blef af flickan beordrad att laga i ordning qvällsvarden, i hennes ställe, hvarefter hon tog adjö af gumman sedan hon dock först på en papperslapp tecknat några rader att »hon gaf sig i väg i den afsigten att ej mer komma tillbaka», hvilken skrifvelse lades i fönstret, och så bar det af öfver hagar och ängar för att ej väcka uppseende. Då husbondetfolket fingo reda på förhållandet tillspordes grannarne i närheten om de ej sett något af flickan, men utan resultat. Omsider fick man ock reda på att »flyktingen» varit synlig på Väg norrut, hvarför husbonden, som trodde att kosan stälts till Hemse jernvägsstation genast på tisdagens morgon till fots begaf sig dit för att uppspana flickan, hvilket dock icke lyckades. I dag har ånyo den bedröfvade fosterfadren rest åt Visby, sedan man på telefonisk väg erhållit upplysning från Stånga jernvägsstation att ett yngre okänd fruntimmer på tisdagen köpt biljett derstädes till Visby, för att om möjligt, då lägenhet med ångbåt till fastlandet inträffar, få syn på sin fosterdotter och föra henne hem. Huruvida han lyckats i detta sitt förehafvande är ännu eder meddelare okändt, då detta skrifves. Såsom motiv för afligsnandet uppges ryktesvis att flickan ej vore hågad att knyta hymens band med den yngling som hon nu en lång tid haft kärlekshandel med. Sedan förestående skrefs lär flickan vara funnen.
All upprätta en ljudsignalstation vid fyrstationen härstädes vid inträffande tjocka och disigt väder, ha måna af de sjöfarande ofta önskat få, men hvilket dock ej blifvit verklighet. Att denna åtgärd vore af behofvet påkallad bevisas bäst af följande. Häromdagen då en intensiv tjocka rådde kom en i Burgsvik hemmahörande jakt, på hemrosa från inrikes ort, i närheten af Hoburgsref. Man såg blott några famnar förut och plötsligt fick man se land alldeles i närheten. Genom en snabb manöver lyckades det dock, tack vare skepparens rådighet och själsnärvaro, att vända och stäfva ut åt sjön, och sålunda undgå den ganska hotande faran med att sätta lit och egendom på spel. Hade nu någon ljudrignal gifvits från land, från den i närheten varande fyrstationen, hade ju ett sådant olyckstillbud i god tid förekommits. Flera andra dylika exempel att förtiga.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 2 Juni 1893
N:r 84