Säkerligen anade icke, skrifver korrespondenten —h—, den österrikiska erkehertiginnan, att ännu in på detta århundrade lefde på Gotland en gammal svensk krigsbuss, som — om man får tro hans egna ord, förstås — en gång höll på att göra kål på hela den österrikiska kejsarestaden, som endast genom Maria Teresias böner räddades från total undergång.
Hans namn saknas, eget nog, i alla historiska arbeten. Annars var namnet »kornetten i Veskinde» Johan Nordal. Han var en af de många af Karl 12:s bussar, som efter hjeltekonungens död slagit sig ned på Gotland. Han hade varit med vid Fredrikshalls belägring och han dog vid 105 års ålder.
Han var ett orginal af äkta skrot och korn och lyfte aldrig på kasketten annat än då kung Karls — eller »bror Karls», som han brukade kalla honom — namn nämdas.
Bland Johans hjeltedater, hvilka ökades i proportion med afståndet i tid, var äfven den, att han en gång med 18 man lagt beslag på 18,000 österrikare, hvarpå han utan vidare trängde in i Wien. Han marscherade direkt upp till kejsarinnan, slog guldsporrarne i bordet så det genljöd i hela slottet och sa’, att nu är det jag, som tuttar på hela stan!
Maria Teresia måste krypa till bönboken – bad honom så innerligt snällt och vackert:
»Goa, kära farbror, var nu inte så förfärligt sträng! Skona min stad och mina wienare och var ädelmodigt»
»Och det gjorde jag», sa Nordal.
Och denna nobla handling skänkte honom glädje för hela lifvet, försäkrade han.
Sådan karl var Johan Nordal!
Gotlands Allehanda
Måndagen den 26 Juni 1893
N:r 97