Fole, 3 Juli.
Olyckshändelse med efterspel. Midsommaraftonen, då man här höll på att tråda dansen kring majstången, inträffade den olyckshändelsen, att en sexårig gosse under lek föll omkull, dervid han råkade slå sig så illa, att döden för några dagar sedan följde, Goanast efter olycksbändelsen spred sig det ryktet att en dräng skalle ba varit vållande dertill genom att med sin käpp ha bragt gossen att snafva.
Med anledning häraf hölls polisförhör, men tycktes deraf klart fra gå, att drängen ifråga varit oskyldig, evär hav, såsom ANgoner intygat, ej ens sett när gossen fallit omkull.
Olyckan hade tillgått så, att den aflidnes broder under leken råkat törna tillsammans med den lille, dervid ban körde hufvudet i sexåringens mage. Sannoligt till följd häraf instälde sig den meginflammation, hvari gossen sedan afled.
Drängen lär ämva åtala gossens moder, som spridt ut det först omnämda ryktet.
Norra Gotland, 4 Juli.
Osäkra ha landsvägarne häruppe varit på senastsa tiden, helst Broväg, som man nu ej gerna kör, om man kan slippa. En del kanalarbetare och annat löst folk ha nämligen tagit sitt tillhåll på ölkrogarna vid Duss i Bro och Hangvars i Lokrume. Derifrån anfalla de sedan fredliga vägfarare. Exempel finnas på att de tagit ifrån dem hästarne, och en husbondeson särskildt har blifvit så illa slagen, att han måst införas till lasarettet.
De vilda sällarne ha satt stor skräck i befolkningen, som väntar på ordningsmaktens skarpa ingripande.
Också en sjelfmordsorsak. På en gård i en af öns nordöstra socknar bor ett ungt par, som på sedvanligt sätt tagit »gamlefar» till sig, sedan denne sålt sin gårdslott. Emellertid varade sämjan ej synnerligen länge, ty gubben har ej det bästa humör. Far och son bade tillsammans huggit slipers, och häromdagen skulle de ner till Slite med hvar sin fora. Gubben råkade emellertid få en slipar af dem han huggit kasserad. Detta gick honom synnerligen hårdt till sinnes. Vid hemkomsten lefde han rakt vild och förklarade att nu kunde han ej längre lefva, utan skulle taga lifvet af sig. Han skaffade sig också mycket riktigt ett rep och linkade iväg nedåt skogen för att fallborda sitt uppsåt. Hans sonhustru anade emellertid oråd och skyndade jämte sin man efter honom. Man fann gubben sysselsatt med att binda upp snaran i en tall. Han blef ursinnig öfver att man ville bindra honom, och man måste med våld föra hem honom till gården.
Då man ej trodde, att gubben var riktigt slag, som kunde bete sig på detta sätt, hade man honom till läkaren, som dock förklarade att sjelfmordskandidaten bara led af ilska.
Det var ingen fara med förståndet.
Vamlingbo, 4 Juli.
En ganska hotande eldsvåda uppstod igår e.m. under den då rådande starka NNO blåsten uti den s.k. »Långmyren» belägen mellan Hamra och Vamlingbo socknar. Om de närmare detaljerna dervid berättar ett ögonvittne: följande: Eno 70-årig uudavtagsman, Båtel Olsson från Bertelsmessa i Hamra hade vid half-två-tiden gått ut för att bränna »rofland» i omedelbar närhet af myren, då elden af vinden fördes ut och antände agen derstädes med den följd att enart alltsammans stol i ljusan låga. At den påliggande vinden fördes elden med blixtsnaba hastighet vidare söderut, dels åt Vamlingbohållet, och dels åt Långmyra och Bertelsmessa gårdar, hvilka starkt hotades. Genom klämtning i kyrkklockan, och genoni underrättelse med skolbarnen, som genast, så snart man märkte olyckan, hemförlofvades, spred sig underrättelsen om att elden var lös, ganska fort, så att folk tillskyndade för att släcka och begränsa dess vidare framfart, hvilket omsider äfven lyckades, tack vare de i myren befintliga kanaler, der elden stannade i den uppkastade kanalbankep, som snart var en glödande massa. Då allt mera folk blifvit samladt under tiden lyckades man äfven genom rådighet och påpasslighet att dels hämma elden vid gårdarne och dels efter hand 3 de eldzflokor som af vinden fördes öfver kanalen och antände på andra sidan, i fodret. Nu inskränkte sig hela skadan till omkr. 200—150 tunnlands vidd, hvarå allt växande foder gick förloradt.
Såsom ett appendix till ofvanstående kan antecknas att ena flicka från Bertelsmess af ötveransträngning vid släckningen och äfven at skrämsel blef sängliggande sjuk.
Under nattens lopp och äfven i dag har vaktmanskap varit utsatt för att förebygga eldens vidare uppblos:ande, helst som det på flera ställen ännu ryker i jord och rötter.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 5 Juli 1893
N:r 102