— Hallå!
— Hvem der?
— Krigskorrespondenten.
— Såå! Välkommen!
Se vi ha en krigskorrespondent med på artillerikårens fältmanöver och nu ska vi låta honom berätta våra läsare, hur det går till i krig.
Vi lemna ordet åt korrespondenten.
Vi tågade i väg i onsdags morgse, som bekant. När vi hunnit till Vall hade damerna der, med prestfrun i spetsen, rest en ståtlig äreport för kåren och officerarne inbjödos på förfriskningar hos kyrkoherde Kolmodin. Så marscherades vidare, öfverallt flaggades och när vi hunnit till Enbjenne i Hogrän, mottogos vi med salut.
På eftermiddagen gafs från Medebys veranda konsert af vår musikkår för en synnerligen talrik åbörareskara.
För att göra affärer hade en gumma slagit upp sitt karamellsbord. Åtgången var ej synnerligen stor. Men så gick en af officerarne ner för att förvärfva en af gummans läckerheter. Han fick tag i en långdragens karamell med följande storslagna, djupt poetiska devis:
Jernväg, inre mission, republiken jag glömmer.
Och endast om hennes tjusande bild jag drömmer.
Detta väckte ett sådant jubel, att officerskåren bums beslöt inköpa gammans hela karamellförråd. Så anstäldes bland ungdomen idrottstäflingar i långa banor och karamellerna utgjorde segrarnes beIövingar.
Sedan allt var slut tågade man med musikkåren I spetsen ned till lägret, der dansen pågick till 11-tiden, då tystnadasignal blåstes.
Tidigt i går morgse tågade vi ut från Medebys genom den öfver en mil långa och synnerligen besvärliga Hejdeskogen till Etelhem och kommo lyckligt fram, ehuru vi lifligt afråddes af befolkningen att taga denna väg. Öfver allt flaggades, der vi rullade fram med våra kanonvagnar. Komna till Ljugarn, mottogo vi besök af kårschefen öfverstelöjtnant Schartau och gafs då för honom och hans sällskap middag. På e. m. hade ortens herrar inbjudit oss till fest. Hos tulluppsyningsman Bolling smakade vi på punschen under musik af vår egen sextett som derifrån begaf sig till lägret, der dans arrangerades. Officerskåren inviterades på aftonen till supé vid Nygårds i den med kulörta lyktor upplysta parken. Här sjörg man och höll tal, allt under det man åt den goda maten.
Krigskorrespondenten prisade pr telefon särdeles äppelkakan.
Kl. 1/2 9 i morgse anlände artillerikåren till Roma.
Ja, så går det, som sagåt, till på fältmanöver.
Osvald Stein har fått mottaga följande »rättelse»:
I sistlidne »Måndags-Epistlar» lästes att »Frälsningskaptenen> skulle ha yttrat från plattformen (sönd. 3 dennes) att han känt i sin ande »att Visby är bara dålighet», Detta är dock en osanning hvilket alla hörande inom lokalen kan intyga. Undertecknad anhåller härmed att få behålla sin ära.
Joh. Ljungcrantz.
Snälla kaptev, å Oavald Steins vägnar få vi svara, att om ock alla »inom lokalen» kunna intyga att ni inte sagt de ord som lagts i er mun, så kunna flere utom lokalen, på gatan stående med lifligaste ed bestyrka, att ni med tordönsröst basunade ut just hvad Osvald Stein omtalat. Det vore väl inte så underligt om i allt ordsvallet någon sats fallit ur minnet. Det är ju ej ovanligt att maa ej alltid vet hvad man säger, när »anden kommer på.»
Och Ni begagnade väl inte papper?
Hr Herman Lindström, som har varmbadhuset och många badgäster, tycker att den sommargästande ungdomen här i staden går och har tråkigt.
Na ämnar han försöka råda bot på den saken. I godtemplarsalen vid Mellangatan vill han för sina badgäster och hvem helst för öfrigt det lyster, från och med nästa tisdag tillställa små tref liga soaréer, en i hvarje vecka. Der skola arrangeras små oskyldiga tidsfördrif. Hafvodändamklet med samqvämen är att man skall lära känna hvarandra och hvar och en sedan bidraga till inbördes trefnad. Meningen är att om tisdag skall väljas en »direktion för nytta och nöje.
Idén är ju bra, och visst skola både vara egna unga damer och alla små flyttfåglar lyssna till hr Lindströms välvilliga uppmaning, hvilken i ett annat nummer får annonsens form.
Stora grupper af herrar och damer spanande uppkt väggarne, ha i dag synts på våra gator och i våra ruiner. Hvadan detta? Jo, det har varit lustresande versterviksbor, som kommit hit med. »Gamleby» i natt på dagsbesök jämte en mängd mjölsäckar. De — lustfararne förstås — återresa i afton kl. 8.
Och k. m:t och amiral Christerson blefvo tydligen rädda för det vi häromsistens i all underdånighet vågade mucka mot att bara tyska »mannevarer» svärmade kring våra kuster. Och så släpte de hit icke mindre än 4 stycken små nätta örlogsbriggar med en hel skrälldus skeppspojkar.
De se pigga ut, och damerna i staden ba snyggat upp sig för de vackra sjö Iöjtnanternas skull.
Då våra egna nu tjusa landsbygdens tärnor.
Botair.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 7 Juli 1893
N:r 103