Södra Gotland, 16 Juli.
Olyckshändelse. I sken råkade igår qväll ett par hästar i Vamlingbo, dervid körsvennen föll af vagnen och släpande efter densamma sökte hålla hästarne men utan resultat, då han släppte sitt tag och djuren fortsatte sin väg tills de af mötande personer fasttogos.
Körsvennen som sedan anträffades var då betydligt skadad. Å ena benet var ett två tum bredt och fyra tum långt gapande sår, troligen Se af någon hvass sten i vägen samt högra handen — förut vid olyckshändelse i ett tröskverk lemlistad — förvandlad till en oformlig blodig massa, förutom en mängd smärre sår och blåuader. Nedbäddad ien mjuk vagn, forslades mannen till sitt bem, hvarefter läkekunnig person anskaffades, som hopsydde såren och gaf annan lämplig behandling.
Hur han hämnades. På en gård på söder äro i tjenst en dräng och en piga, hvilka under tidernas lopp kommit att »tycka om hvarandra», så att de beslutit att framdeles dela ljuft och ledt. De unga tu lefde som ett par turturdafvor, tills ormen kom i paradiset i skepnaden af en snickaregesäll, som gjorde den lefnadsglade jäntan sin kur med sådan framgång att hon glömde sitt första »tycke», Fästmannen nummer ett, som med ängslan såg att hans kära flamma vändt sina blickar ifrån honom, beslöt att hämnas. En qvällbegaf sig den sköna, nu riktigt grannt utpyntad; ut att möta den hurtige gesällen, men följdes dervid af en spejande argus, fästmannen nummer ett, som såg hur hans vackra flicka med ej nya bekantskap försvann i ladugårdsbygnaden.
Väl bekant med byghadens smyggångar skaffade han sig plats att obemärkt blifva vittne till de bägges kurtis, hvilken måtte varit riktigt förtrolig, alldenstund den af svartsjukans demon gripne drängen beslöt att hämnas på stället. Tyst och försigtigt, smög han sig in i stallet och hämtade ett ämbar fyldt med vatten. När de båda älskande hviskade kärlekens ord och ömt smekte hvarandra, tog den grymme hämnaren det i vattnet dränkta täcket och kastade det jämte resten af ämbarets innehåll öfver de bägge kurtiserande, Denna kalldusch verkade som en svalkande balsam på deras glödheta känslor, så att gesällen, som trodde något sattyg vore med i spelet, sprang att söka detsamma, men möttes dervid af sin rivals hånekratt. Med ett litet nappatag i den stilla qvällen afgjordes, hvem som skulle blifva herre på täppan och slutade detta med gesällens nederlag, som ock drog sig tillbaka, hvarefter jäntan nu aftvådd alla siva tankar på gesällen, fick kärlek och tycken till sin gamle älskare att återvända.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 17 Juli 1893
N:r 109