s. k. solgård med bisolar, iakttogs igår härstädes vid niotiden på morgonen. Himlen var betäckt af ett lätt töcken och derå aftecknade sig rundtom solen på ett afståud af omkring 23 grader en ganska klart lysande med solen koncentrisk färgad ring. Genom solen gick en stor ofärgad ring rundt omkring himlahvalfvet, parallelt med borisonten, Dör dessa båda ringar skuro hvarandra uppstodo två starkt skinande bisolar, företeende regnbågens färger. Dessa bisolar bibehöllo sin glans omkring en half timme, hvarefter de småningom bieknade och försvunno. En svag regnbåge, som snart försvann, kunde iakttagas öfver den egentliga gårdev, på två punkter skärande meridianen. — Hela fenomenet vara de omkring en timmes tid.
Man förklarar uppkomsten af en solgård (balo) sålunda: I atmosferens högsta lager sväfva mycket små is- eller snökristaller, som ostörda af vindar lagnt falla. Om man antager att en sådan iskristall utgöres af ett rakt prisma, hvars sektion är en regelbunden sexhönig — den enklaste formen för de vanliga snö: och iskristallerva — så kunna solgårdarne och dermed sammanhängande fenomen förklaras genom solstrålarnes brytning mot iskristallerna, hvarvid dessas olika ställning betingar olikheten i utseende, Ett sådant sexsidigt prismas två icke parallela och icke sammanstötande sidoytor bilda en vinkel af 60 grader, allteå samma vinkel som i ett trekantigt liksidigt prisma. Om ett så beskaffadt prisma vrider sig i atmosferen, utgå derifrån oupphörligt strålar, som nå vårt öga för att i nästa ögonblick försvinna; strå len träffar ögat under längsta möjliga tid, när hans afvikning uppnår sitt minimum, d. v. s. omkr. 23 gr. Om antalet af dessa prismor är mycket stort, så träffas ögat af strålar, bratna af ett prisma, samtidigt med att strålarne från ett annat prisma försvinna, så att iotrycket på ögat fortfar eburu atrålarne icke komma från samma kristaller. På detta sätt oppnår den mindre gården, förutsatt att prismorna falla horisontalt. Den större gården, till hvilken antydniog fans vid gårdagens fenomen, uppstår geaom ljusets brytning under de plana vinklar om 90 gr., som prismornas sidoytor bilda mot baserna. Bisolarne orsakas af ljusbrytningen i plana vinklar om 60 gr., som de vertikalt fallande prismorna bilda mot hvarandra. — Den största, ofärgade, himlen omgifvande cirkeln, s. k. parheliska cirkeln, antager man deremot orsakas genom ljusets återkastande från de vertikalt fallande is prismornas ytor.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 13 September 1893
N:r 142