Ångbåtsbolaget presenterar en amper kritik.
Gotlands handelskammare, vars yttrande rörande den statliga isbrytareutredningens förslag vi i gårdagens tidning återgåvo, åberopade och instämde i sagda yttrande helt i Angfartygsaktiebolaget Gotlands särskilda utlåtande. I detta, som vi här nedan äro i tillfälle att presentera i sin helhet, understrykes bl. a., att varken länsstyrelsen på ön eller den allmänna opinionen där torde hava föreställt sig, att ensamt Gotlands behov skulle motivera anskaffandet av en ny havsisbrytare. Vidare efterlyses en definition av utredningens åberopade begrepp med ”de strängt nödvändiga förbindelserna” — menar man därmed sådana som i vintras var tredje eller fjärde vecka? Bolaget ger den statliga isbrytareledningen en eloge för det sätt varpå den fyllt sin uppgift, särskilt i vintras, och opponerar sig bestämt emot såväl ett överflyttande till kommerskollegium av isbrytaredetaljens hittillsvarande arbete som civilbemanning av isbrytarna och anställande av isbrytareombud i Nynäshamn, vars distrikt även skulle omfatta Gotland.
Bolagets skrivelse är av följande lydelse:
En isbrytare för övre Östersjön och Bottenhavet skulle öka Gotlands chanser.
Även om länsstyrelsen i sin framställning om byggande av ytterligare en havsisbrytare grundar denna på behovet i det åt styrelsen anförtrodda länet, så torde varken styrelsen eller den allmänna opinionen på ön hava föreställt sig, att ensamt Gotlands behov skulle motivera anskaffandet eller giva full sysselsättning åt en ny havsisbrytare, ej ens för vintrar av den svårighetsgrad gom vintern 1942. Under den diskussion, som då fördes, gav också gotlandspressen uttryck åt denna tanke under framhållande av att det gotländska behovet dock borde vara av den betydelse, att det kunde hava värde i samverkan med andra landsdelars. Att sådana finnas, framgår klart av Herrar Göranssons och Norenbergs reservationer. Härtill komma de av amiral Giron framlagda militära synpunkterna.
Utredningen har icke låtit dessa ???????????nom sin gemensamma ???????? har plockat fram dem ett och ett och så avlivat dem var för sig medelst teorier av ofta ringa praktiskt värde. Härigenom har utredningens majoritet kunnat för sin negativa inställning skapa ett underlag, som ger illusionen av saklighet. Det är väl självklart, att om ytterligare en havsisbrytare anskaffas för övre Östersjön och Bottenhavet, bliva chanserna att erhålla hjälp betydligt ökade för sjöfarten på dessas hamnar, och därmed även för Gotlands del. Så långa avbrott i sjöförbindelserna, som tidvis rått under de senaste vintrarna, skulle därigenom kunna undvikas.
Bör allmän sjöfart i Östersjön inställas under isvinter?
Innan man på annat sätt än genom referaten i tidningarna tagit del av betänkandet, frestades man antaga, att anskaffandet av en särskild isbrytare för Öresund skulle på så sätt kunna gynnsamt påverka läget i våra farvatten, att ”Atle” ej mera skulle behöva förflyttas till Trelleborg–Sassnitzleden. Vid läsningen av betänkandet finner man emellertid, att så ej skulle bliva fallet, ty då svårigheterna i Östersjön bliva som värst, skulle den föreslagna isbrytaren C helt tagas i anspråk för Öresund och antingen ”Ymer” eller ”Atle” detacheras till kontinentallinjen. Detta motiveras med ”att, när issvårigheterna nått detta stadium, den allmänna sjöfarten på Östersjön i huvudsak upphört”. I detta resonemang ligger en antydan om att utredningens majoritet, eller de drivande krafterna, haft en förutfattad negativ inställning till frågan om en ny stor havsisbrytare. Avsikten med ett sådant fartyg skulle eljest vara den, att den allmänna sjöfarten på Östersjön icke skulle behöva upphöra, eller åtminstone ej behöva inskränkas i den katastrofala grad som förhållandet varit under de senaste vintrarna. Utredningen uppställer i stället denna inskränkning som ett postulat, vilket utesluter alla planer i annan riktning.
Utredhingens resultat: negativt konstaterande i stället för positiva förslag.
Vad uppläggandet av vinterberedskapslager på Gotland angår, så låter det bra i teorien, men torde ej kunna praktiskt genomföras i erforderlig utsträckning, beroende på vissa varors lättfördärvliga slag eller endast successiva åtkomst samt även på ekonomiska skäl och bristen på utrymmen.
Istället för att man väntat, att utredningen skulle komma med ett positivt förslag till en sådan förbättring av isbrytarematerielen, att de av stränga isvintrar förorsakade svårigheterna för sjöfarten i övre Östersjön och Bottenhavet ’ skulle hindras, och därmed även de, som besvära den gotländska trafiken, kommer utredningen till det negativa resultatet, att tanken på en någorlunda reguliär sjöfart för Gotlands del bör helt uppgivas. De försök till förbindelsernas uppehållande, som vårt bolag, i trots av risker och kostnader, gjort under de senaste vintrarna, böra icke upprepas annat än då temperatur och vindförhållanden kunna vara som mest gynnsamma samt begränsas till det strängt nödvändiga. Däri kunna vi ej annat än giva utredningen rätt när det gäller n uvaramnd e isbrytareresurser, och våra i betänkandet anförda erfarenheter ????? oss också till vid kommande liknande förhållanden iakttaga denna måtta.
Delade meningar om innebörden av ”strängt nödvändiga förbindelser”.
Det uppställer sig emellertid i detta sammanhang en mycket svår fråga: vilket är det strängt nödvändiga? Då vi av ett eller annat skäl nödgats minska på de dagliga turerna, även i mycket ringa omfattning, har det från såväl statsinstitutioner som från allmänheten med skärpa framhållits för oss, att dagliga turer året runt äro strängt nödvändiga. Och vilka garantier finnas för att en vid gynnsamma utsikter anträdd resa även kan utföras utansvårare störningar? Utredningen påstår, att ”ett sålunda avgränsat program har trots ogynnsamma omständigheter kunnat fullföljas till och med under de svårigheter, den senaste vintern uppvisat”. Här få vi sålunda en definition på vad det för Gotland strängt nödvändiga
från Nynäshamn 25 januari kl. 4,00, ankomst 28 januari kl. 16,30 från Nynäshamn 24 februari kl. 3,45, ankomst 25 februari kl. 21,00 från Nynäshamn 1 mars kl. 4,30, ankomst 1 mars kl. 23,00 från Nynäshamn 24 mars kl. 3,00, ankomst 27 mars kl. 12,30 från Nynäshamn 9 april kl. 2,30, ankomst 9 april kl. 15,30
Lägenheterna från Visby motsvarade under samma tid de hitkommande. Före och efter här specificerade resor förekommo dessutom sex kortare avbrott i förbindelserna. Det förefaller oss obegripligt, att utredningen i detta sammanhang kunnat tala om ett fullföljt program, och man torde ej beträffande någon annan provins i riket än Gotland vågat komma med ett sådant påstående.
Erfarenheten talar för isbrytarematerielens förstärkande.
Då utredningen som ett slags förmildrande omständighet till att det gått så illa under de senaste vintrarna framhåller de skador, som ay olika orsaker träffat ” Ymer” och minskat dess tjänstgöringstid, synes den draga en slutsats rakt motsatt den riktiga. Då skador av skilda slag ej heller framdeles låta sig förebyggas, torde den åberopade erfarenheten starkt tala för isbrytarematerialens förstärkning, så att dylika intermezzon ej få så ödesdigra verkningar som hittills varit fallet.
En eloge åt den marina isbrytareledningen.
Beträffande statsisbrytarnes ledning och bemanning anse vi, att amiral Girons reservation är vida: mera verklighetsbetonad än utredningens argumentering och förslag.
Under de trenne senaste vintrarna hava vi haft riklig erfarenhet av huru marinens isbrytaredetalj fyllt. sin uppgift. Om vilken av skilda uppgifter, som i varje fall är den mest angelägna för havsisbrytarne, kunna naturligtvis delade mening uppstå, oavsett var ledningen ligger. Att såväl de uppkomna frågornas handläggning skett med stor snabbhet och med praktisk blick för beslutens genomförande, | som ock att ledningen varit fri från byråkratiska former tro vi oss kunna vitsorda. Effektivitet har nämligen kännetecknat isbrytaredetaljens verksamhet. Därtill kommer, att den kännedom om sjöfart, som flottans officerskår besitter, ger bättre garantier för materielens praktiska utnyttjande än en aldrig så god teknisk kunskap i avseende på fartygs byggande och utrustning. Vi kunna därför ej ansluta oss till tanken på att flytta ledningen av statsisbrytarne från marinen till kommerskollegium och fartygsinspektionen. De skäl, som utredningen bygger på, synas oss, liksom så mycket annat i betänkandet, vara teorier hopställda till fyllande av önsketänkandets krav.
Flottan bör fortfarande ha hand om isbrytarna.
Detta kan även sägas om det långa kapitlet med utredningens förslag till civil bemanning istället för militär, vilket för övrigt utgör ett komplement till förslaget om ledningen. Utan att kunna uttala oss om de olika kostnadsberäkningarnas värde, vilja vi i princip uttala vår anslutning till syftet med amiral Girons reservation. Att bemanningen allt framgent sker från marinen ger ökad trygghet jämfört med den civila bemanningen, enär isbrytareledningen med sådan komme i beroende av sjöbefälets och sjöfolkets organisationer såväl i avseende på avlöningar som arbetstid och påmönstringar.
Säkerhetskraven för vintertrafik.
Rörande åtgärder mot sådan vintersjöfart, som icke fyller vissa säkerhetskrav, hava vi ingen anledning att yttra oss, då våra fartyg fylla dessa krav.
Isbrytareombud — byråkratisering.
Vad slutligen angår anställande av ett statsisbrytareombud i Nynäshamn, som skall vara förmedlande mellan kommerskollegium i dess egenskap av chefsmyndighet för ?????ns isbrytareväsende ??????? det tonage, vilket under isperioder trafikerar området från Östra Röko fyr till Nyköpings tulldistrikt, till och från Mälaren över Södertälje jämte Gotland, få vi framhålla, att en så omstärdig ordning åtminstone för vår trafik torde innebära ett byråkratiskt arbetssätt, som ej kommer att bliva till gagn. Vi hava hittills vid förefallande behov kunnat vända oss direkt till chefen för marinens isbrytaredetalj, vilket i många fall visat fig vara till ovärderlig nytta. I situationer sådana som de, vilka kunna uppstå under svårare isförhållanden, är varje omgång tidsödande och därför skadlig. Skulle ombudets energi komma att stå i förhållande till den av utredningen föreslagna avlöningen av 150 kronor för isbrytningsperiod, så torde den bliva ganska minimal.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 3 februari 1943
N:r 27