På krigsskådeplatsen i Ryssland är händelsernas tyngdpunkt alltjämt förlagd till sydfronten.
Där kan man skilja på fem olika avsnitt: Kaukasien, Kubanområdet, nedre Don, öster Rostov, Voronezh samt Stalingrad. I alla pågår oavbrutet ryssarnas offensiv, i de flesta under hårda strider. Operationerna i dessa olika frontavsnitt stå i nära inbördes samband. De kunna fördenskull icke betraktas eller bedömas var för sig. De äro att anse såsom drag, verkställda med de pjäser, gom – där opererande arméer representera, i det gigantiska schackspel, vilket nu utspelas i Ryssland och som har till syfte att. göra motståndaren matt och få honom att uppgiva spelet. Såsom det nu har utvecklat sig torde nämligen remi vara uteslutet.
För att börja med det sydligaste avsnittet, det kaukasiska, kan det konstateras, att strider av större omfattning icke här förekommit under den gångna veckan. Inför det hot om avskärning och inringning, som den ryska Kubanarméns operationer utöva, draga sig tyskarna här tillbaka frivilligt utan strid och ofta i en takt, som gör det svårt för ryssarna att hinna med. Denna frivilliga tyska frontförkortning har medfört uppgivande av bl. a. Maikop, söm utgör centrum i oljeområdet med samma namn. Därmed ha också tyskarna förlorat det enda oljefält, som de med stora offer lyckades erövra wunder sommarens Kaukasusoffensiv, vilken hade som mål besittningstagande av Kaukasiens rika oljefyndigheter.
I realiteten har efter den långtgående tyska tillbakaryckningen, som markeras bl. a. av Maikops uppgivande, det kaukasiska operationsområdet förenats med det kubanska. Även här har den ryska framryckningen gått fort och nått betydande geografiska resultat. . Målet har varit intagandet av Tikhorecsk, som ligger där Kubanjärnvägen och den transkaukasiska banan skära varandra. (Här skall kanske framhållas, att i denna liksom i följande översikter från östfronten angivas blott sådana orter, som kunna återfinnas på Gotlands Allehandas översiktskarta över ”Krigsskådeplatsen i Öster”, införd i tidningens nummer av den 21. januari.) Framryckningen mot denna viktiga järnvägsknutpunkt har skett dels från nordöst längs järnvägen från Salsk, dels från sydost över Armavir, som besattes i mitten av januari. De i sistnämnda riktning framryckande styrkorna nådde 29/1 Krapotkin, och samtidigt hade den andra anfallsarmen sträckts fram ungefär 75 kilometer sydväst om Salsk. Den 30. kunde en rysk extrakommuniké meddela, att det eftertraktade Tikhorecsk, centrum för förbindelserna inom Kubanområdet, tagits. Härigenom löpa de tyska styrkor, som ännu befinna sig kring Kubanflodens nedre lopp, allvarlig risk att bliva avskurna från återtåget genom den ännu öppna flaskhalsen vid Rostov.
I det tredje avsnittet, d. v. s. vid nedre Don i trakten av Rostov, synes läget vara jämförelsevis stabilt. Sannolikt ha tyskarna här satt in huvuddelen av sina strategiska reserver för att möjliggöra öppethållande av reträttvägen för de på närmast förut nämnda två avsnitt opererande arméerna.
De häftigaste och betydelsefullaste striderna ha utkämpats i det fjärde och nordligaste av sydfrontens avsnitt, nämligen i Voronezhsektorn. Den här pågående offensiven medförde på veckans första dag erövrande av Starobelsk, beläget 110 kilometer västnordväst om Millerovo. Striderna om denna stad pågingo oavbrutet under tre dagar och betecknas såsom de hårdaste undet hela vinteroffensiven. Genom fortsatt framryckning söder Voronezh ha tyskarna tvingats till frontförkortning i norr och utrymde 25/1 utan strid denna tidigare så omstridda stad. Ryssarna följa efter de vikande tyskarna och hava i mitten av veckan besatt bl. a. den viktiga järnvägsknutpunkten Kastornaja, som ligger där järnvägen Voronezh—Kursk skär Elets—Valuikibanan 110 kilometer öster om Kursk.
Det närmaste målet för den ryska s. k. Voronezhoffensiven synes otvivelaktigt vara Kharkov—Kursk. Nås detta mål, innebär det, att ryssarna även på detta frontavsnitt berövat tyskarna frukterna av deras sommaroffensiv; den utgick som bekant från trakten strax öster om dessa stärder. I förening med det hot, som utövas av den ryska Kubanarmén, kan därigenom tyskarna dessutom komma att bliva nödsakade att uppgiva Rostov. Voronezhoffensiven kan sålunda komma att medföra stora strategiska resultat. Hittills har den kostat tyskarna bl. a. ungefär 75,000 man i fångar.
Det femte avsnittet, Stalingrad, blir föremål för en särskild översikt.
Till slut blott en sammanfattning, uttryckt i operativa enheter, av de förluster, som rTyssarna anse sig hava tillfogat sina motståndare under det nu två månader långa vinterslaget. Sovjets krigsledning uppskattar fiendens på östfrontens nu aktuella stridsområden insatta divisioner — motsvarande svenska fördelningar — till inalles 240. Av dessa beräknades 180 vara tyska samt de återstående ungerska, rumänska och italienska Av samtliga divisioner hava sammanlagt 102 stycken slagits. Tyskarna uppgivas sålunda hava förlorat huvuddelen av 69 divisioner, medan 9 ungerska, 18 rumänska och 6 italienska divisioner hava upprivits, tagits till fånga eller så decimerats, att de icke längre äro att räkna med.
Sannolikt äro väl dessa siffror färgade, men i varje fall torde kunna fastslås, att tyskarnas förluster varit sådaha, att de mycket väl motivera den genomgående pessimistiska ton, som nu präglar den tyska pressens krigskommentarer.
31/1 1943.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 3 februari 1943
N:r 27