Vamlingbo, 8 Nov.
Frågan om Vamlingbo pastorats sparbanks vara eller icke vara behandlades sistlidne gårdag härstädes i extra kommunalstämma. Beslutet föregicks af en längre diskussion, hvaraf det framgick att större delen af de närvarande voro med om bankens upplösning. Såsom skäl för sitt yrkande framhöllo åtskilliga talare särskildt att, till följd af den nya lagens bestämmelser, det blefve en mera skärpt kontroll, hvilket föranledde att flera tjenstemän behöfdes, och då äfven styrelsen hade mycket arbete och tidspillan, vore det ju klart att alla dessa skulle hafva lön för sin möda; men då kunde banken icke bära en sådan utgift. Derför vore bäst att sluta upp medan man hade sina resurser »klara» så ginge man ej i förlust. Det beslöts utan omröstning att banken skulle upplösas och afvecklas på en sid af 5 år. För att af sakkunnig person inhemta råd och upplysningar i fråga om bankens afveckling på ett tillfredsställande sätt, både för låntagare och insättare, utsåg stämman kyrkoherde Kallin, stämmoordf. N. L. Olsson, Nora och sparbanksdeputerades ordf. Joh. Pettersson Stenstu, hvilka finge i uppdrag att framlägga förslag i ämnet.
Då Suadre kommunalstämma icke varit I tillfälle att bli hörd öfver den föreslagna »upplösniogsfrågan» uppdrog kom.-stämman åt sin ordförande att meddela stämmans ordförande i Sundre om dagens beslut, för att den äfven skulle få uttala sig i frågan.
Ur djurlifvet förtjerar att antecknas följande. En på söder bosatt jordägare hade nyligen en broder ifrån fastlandet på besök. Denne senare hade en särdeles klok hund, då de begge bröderna en dag voro ute tillsammans på jagt cirka 3/4 mil från hemmet, kastade hundens ägare, oförmärkt för djuret, bort en af sina handskar, hvarefter färden fortsattes åt hemmet. Kommen dit visar han sin hund den bara handen med tillsägelse att söka rätt på den förlorade handsken. Genast bar det i väg och se, efter en kort stund återkom det trogna djuret, bärande den bortkastade handsken i munnen. Ett ganska ovanigt prof på detta djurs klokhet.
Burgsvik, 9 November.
En mängd straffvärda ofog ha nu under ett årstid föröfvats hos en hemmansägare här i socknen. Början gjordes en natt med att en vagn skildes åt och delar af densamma sönderslogos eller bortburo. En natt kort efteråt söndersloges ett par nya värdefulla grindar jämte några mindra andra ofog. Sedan dess har blott med några dagars mellanrum större eller mindre skador gjorts, såsom nedtagning af gärdesgårdar eller förstörandet af landtbruksredskap och dylikt. En ny fotsack å en resvagn kom också en natt i nidingarnes händer och sönderskars i remsor. Kronan på verket gjordes dock häromnatten, då en person ljudlöst smög sig in i sofrummet genom de olåsta dörrarna och obemärkt lyckades tända eld å ett på bordet stående ljus. Vid utgåendet förorsakade han dock något buller så att de i rummet sofvande personerna vaknade och skyndade efter den nattlige fridstöraren, men denne hade för långt försprång, så att man ej lyckades fasttaga honom ehuru man tyckte sig i den flyende personen igenkänna en yngling i närheten. Allt tyder ock på att det måtte varit någon närboende, som var väl lokaliserad och som genom fönstret iakttagit hvarest ljuset hade sin plats då det släcktes. Flere dylika ofog kunna nämnas, men kan det sagda vara nog.
Att söka motivet till de föröfvade illbragderna i yttring af hämd, är föga troligt, utan är det väl blott illasinnade nidingar, som drabbats af en kronisk förstörelselusta.
Sista akten kommer väl att utspelas vid vederbörande domstol.
Ett ovanligt högt hafsvattenstånd, har varit och är ännu i höst, såsom det ej varit på flere år.
Hafstång eller släke har i höst flutit i land och till följd af det höga vattenståndet långt upp på land och detta i ymnighet. Klagade strandägarne i fjor öfver missväxt å hafstången, så ha de i år ej skäl dertill, ty då det allaredan kommit så mycket till lands är det bevis på att det är godt om detta ypperliga gödningsämne i hafvet.
Fisket har i år ntfallit ganska ringa i allmänhet. Visserligen händer det någon natt att en och annan kan få sig några valar strömming eller tjog torsk, men detta är nästan undantagsvis, så att t. o. m. fiskeriidkande parsoner måste köpa fisk till eget behot. Den stormiga och ogynsamma väderleken gör ock sitt att lägga hinder i vägen för ett jämt sökande.
Gotlands Allehanda
Fredagen den 10 November 1893
N:r 175