Södra Gotland, 18 Nov.
En lustig jagthistoria omtalas här på söder. Ett par passionerade Nimrods söner begåfvo sig i torsdags morgse åt skogen. Lyckan tycktes gynna de båda, ty strax efter utkomsten fingo bundarne dref på en hare, hvilken inom några minuter kom gumpaude förbi de bägge posterande jägarne. Pang! ljöd det fyra gånger, men uträttade ej annat än att haren med om möjligt större fart satte i väg denna gång med kosan åt ene jägarens hem. Hundarne bhöllo troget spåret, tills de kommo upp till bebygde trakter då deras skall plötsligt tystnade, hvilket gaf jägarne den tanken att de eläpt spåret, hvarför de begåfvo sig i väg, hvisslande å hundarne. Men etter en halt timmes förlopp ljöd åter skallet igen och kom närmare så att hare och hundar på ett par skotthålls afstånd gingo dem förbi. Med detta dref arbetade nu såväl hundar som jägare hela dagen utan att få döda den försigtige jössen, som aldrig ville gå på gamla vanliga håll. I skymningen måste de med oförrättadt ärende begifva sig hem, för att tillsammans intaga middagsmåltid. Hemma mötte dem angenäm öfverraskning. På bordet stod serverad en doftande harstek. Men förr än den vidrördes blef dock en förklaring huru denaa bekommits af nöden, hvilken ock lemnades af värdinnan sjelf. Vid jagtens början, bade hon utkommit på gården, just i lagom tid att se den skadskjutne jössen hårdt ansatt af hundarne taga ein tillflykt in genom den öppna häststallsdörren in i spiltan framför en häst, der den af den eftertöljande qvinnan, med fara från den uppskrämda hästen, fasttogs och aflifvades. Hundarne hade på återvägen till skogen fått dref på en annan hare. Att de förut af dagens motgångar nedsvämda lynnena återupplifvades behöfver väl knappast nämnas.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 20 November 1893
N:r 181