Norra häradsrätten.
Det blef tur och retur. Med för stöld häktade mureriarbetaren Gustaf Alfred Abrahamsson-Bohman hölls igår ransakning å härvarande länsfängelse.
B, som är född 24 Maj 1860 i Elghult i Kronobergs län och senast varit skrifven i Kungsholms församling i Stockhom, lemnade vid 12 års ålder sitt hem och har sedan flackat omkring litet hvarstädes.
Hit anlände han förlidet år i Nov., då han fick anställning vid fabriken i Roma som mureriarbetare. Vid jultiden lemnade han emellertid denna plats på erund af uppsägning för supigt och oordentligt lefverne och fick anställning hos en sågverksägare i Sjonhem, der han stannade till Kristi himmelfärdsdag.
Sedan har han växlande varit i Visby och på landsbyggden och sist vid camentfabriken.
Så kom midsommarafton, B. gick och strök omkring i staden, hvarvid ban vid jenvägsstationen påträffade en gammal bekant från den tid han arbetade i Sjonhem.
Det var sågverksarbetare Karl Karlseon, hvilken skulle med tåget resa till sitt hem.
— Nu ska du följa med, sade K.
— Nej, svarade B., jag har inte sä stäldt att jag kan resa.
— A kom du bara! Jag ska bjuda på en bägare.
— Nej.
Men K. var envis. Han drog upp B. i vagnen och så satte tåget i gång. Under färden anlitades glaset flitigt. Och till och med så tappert att ingen hade lagt märke hvart K:s kappsäck, den B. satt bakom sig, tagit vägen, ty först vid framkomsten till Sylfaste saknades den.
Här gingo de emellertid af tåget, bägge i den föresatsen att söka reda på kappsäcken. K. bad härför banvakten att få låna en dressin för att åka tillbaka utefter linien, ty han var säker på att kappsäcken fallit af eller kastats ned från den öppna vagnen.
Som man emellertid väntade ett mötande tåg kunde detta ej gå för sig med detsamma, hvarför K., som kände sig trött, gick in i banvaktens kur och somnade in.
Nu kände B. medlidande med sin trötte reskamrat och beslöt att vaka öfver bans sömn och slog sig fördenskull ned bredvid honom.
Hur han emellertid vakade, ja, så började en lustresa till Stockholm hägra för hans syn.
Ack, det var ju bara midsommar en gång om året!
Men hur skulle det gå med vännen?
Vår man såg på den sofvande och hur han såg, så fick han klart för sig att det inte var bra att denne låg här ensam utan skydd med en klocka, hvars kedja blänkte för B:s ögon.
Sagdt och gjordt.
Han beslöt taga klockan i förvar och naturligtvis fick äfven portmonnän, som låg i den sofvandes byxficka, göra sällskap.
Strax derpå lät tåget, eom skulle afgå till Visby, höra ett frustande ljud.
Detta var för mycket för Bohman.
Han såg den tysta, fridsamma landsbygden, hvaröfver solen lyste i all sin prakt, tänkte på en färd öfver hafvet i den stilla, ljua sommarnatten, tänkte på den sköna mälardrottningen med sina lockelser. . . och satt i nästa ögonblick på tåget.
Två banvaktare hade dock observerat B. och hvad han tagit sig till. För dem sade han emellertid att han endast tagits akerna »i förvar.» När tåget gått väckte banvaktarne den gofvande och omtalade hvad som händt och att hans kamrat nu var på väg till Visby.
Utap kappsäck, utan klocka och kontant 16 kr. och så åtskilligt af sina våtvaror!
Nej, det var för mycket! Han telefonerade till Visby, men kom inte fram.
Under tiden hade emellertid vännen anländt till stan och skyndade sig ned till Pol hem och köpte »tur och retur.» I Stockholm festades om, och det slutade med att Bohman togs för fylleri och dömdes till 10 kr. böter.
Telegram ankom så från härvarande polisstation med begäran om B:s häktande, hvilkor hade till följd att han kom åter hit 27 Juni.
B. erkände sig så tillvida skyldig till stölden, att den skett under rusets inflytande, men hans mening hade endast varit att taga sakerna i förvar.
För detta sätt att taga i förvar dömdes B. till 6 månaders straffarbete och ett års förlust af medborgerligt förtroende.
Gotlands Allehanda
Måndagen den 16 Juli 1894
N:r 109