så der omkring, få vi väl vara beredde att sakna förbindelse med fastlandet annat än öfver Kåreholm, om allt skall fortsätta att gå i de gamla spåren. Föret 30 April öppnades i fjor sjöfarten på Stockholm och Sofia fortsatte då ännu sina turer på Öland. Med den oerhörda snönederbörd, som i år inträffat, och med den afkylning i hafvets temperatur som derigenom inträdt, är det just icke stora förhoppningar att Vesterviks skärgård skall kunna angöras förr i år än i fjor. Under sådana förhållanden och särskildt sedan telegram nu ingått från poststyrelsen att hinder ur kontraktsenlig synpunkt icke på minsta sätt möter för Sofia att angöra Landsort, synes oss allt skäl vara för handen att vi något minska det tryckande i vår isolering genom att ju förr desto hellre anknyta oss till sist nämde punkt. Att få en diligenslinie upprättad mellan Herrhamra och Tumba bör icke vara många dagars arbete, helst god tillgång på lediga diligenser finnes i postverkets förråd uti det närbelägna Södertelge. Med förbindelsen ordnad på sådant sätt skulle Sofia vid ankomsten hit medföra föregående dags aftonpost från hufvudstaden. Och passagerarns finge under färd hit eller härifrån tillbringa fem timmar i täckt åkdon i stället för sex till sju mils väg i öppna slädar öfver det blåsiga Öland. Om något skall göras, må det ske snart. Sämre kan det åtminstone icke blifva än öfver Kåreholm, från hvilken plats vi sedan 1881 ha minnet af Sofias instängning under åtskilliga veckor.
Gotlands Allehanda
Fredagen 1 Mars 1889
N:r 26