Den 1 dec.
En anslående högtidlighet
hölls i går kväll i folkhögskolans gymnastiksal till Karl XII:s-minnets firande. Trots kyla och blåst ute hade en talrik publik infunnit sig.
Dalströmska orkestern inledde med »Leve Sverige» av Joel Olsson och fortsatte med »Moment musical» av Schubert, varefter Dalströmska kvartetten sjöng »Vårt land» av Josephsson samt »Ja vi elsker dette landet» a Nordraak.
Så talade fil. kand. K. J. Bodin »Till Karl XII:te minnet». Det var ett ideellt anförande till ideell ungdom, skulle man kunna säga.
Den konung, vars död vi i dag fira, låta vi stå som symbolen för ungdamens idealism och kamplust. Vi hylla honom, ty den som vågat något för sina ideer, för vad han ansett rätt och gott, den är värd att hyllas. Tal. gav i fortsättningen en intressant och saklig skildring av konungens krigståg till norra Tyskland och Polen, samt skildrade den historiska situationen världen vid denna tid. Så stred Karl i femton år utanför Sveriges gränser. När han kom tillbaka ställde han sig ånyo i spetsen för sina trogna karoliner ech tågade till Norge där han sedan föll en mörk novemberkväll för mera än två och ett kvarts sekel sedan. Hans ande lever kvar varhelst det finnes ungdom med livsglädje och allvar. På ungdomens fanor står ungdomshjältens ideer skrivna, dessa. som sprida ljus över hela hans liv. Och så kommer historiens minnen om unga hjältedåd till oss d mörka höstkvällar, slutade talaren.
Det intressanta och värdefulla föredraget belönades med en kraftig applåd, efter vilket Dalströmska kvartetten sjöng »Stridsbön» av Lindblad. »En rangers bön» av Reissiger syäng skollärare Karl Lindström från Näs solo. Orkestern spelade en gammal gotländsk polska i A-moll, samt avslöt med en gotländsk brudmarsch. På grund av publikens livliga applåder måste orkestern bissera den förut spelade polskan.
Sist sjöngs unisont »Du gamla, du fria» som avslutning på den synnerligen tilltalande högtidligheten.
Gotlands Allehanda
Lördagen den 1 December 1934
N:r 281