Statstjänstemännen på Gotland äro, som det framgick av ett meddelande i gårdagens nummer, missnöjda med det sätt, på vilket de värdesättas av de överordnade myndigheterna och av statsmakterna och detta så väl vad det gäller löneförmåner som möjligheten till befordran till andra delar av landet. För något år sedan reagerade länsstyrelsen i länet med skärpa mot ett utslag av denna inställning, vad löneplaceringen beträffar. Det gällde då länsarkitekten. Länets lekmannaombud i kyrkomötet har i dagarna haft anledning att i en motion påtala liknande värdesättning, när det gäller stiftsjägmästartjänsten i Visby stift. Vägingenjören har placerats ett par lönegrader lägre än vägingenjörerna i andra län och stiftssekreteraren åtnjuter betydligt lägre löneförmåner än hans tjänstekamrater i andra stift.
O. s. v.
Närmaste förklaringen till denna princip skulle väl vara, att tjänsteinnehavare på Gotland anses hava i kvantitativt hänseende mindre påfrestande arbetsuppgifter än sina kamrater på fastlandet. Ty att göra gällande, att tjänster på Gotland skulle kräva mindre kompetens och lägre grad av skicklighet, skulle väl ändå ingen försöka. En ämbetsinnehavare på Gotland måste fylla samma fordringar som en motsvarande ämbetsinnehavare på andra håll. Men en uppfattning, att han genom mindre antal tjänsteärenden skulle kunna föra en mera vegeterande tillvaro, lär väl icke heller kunna på allvar drivas. Ty att märka är, att en tjänsteinnehavare på fastlandet i regel har betydligt större antal underordnade tjänStemän till sitt förfogande för lättande av den egna arbetsbördan.
•Men om det nu skulle anses, att tjänsterna här \’vore mindre krävande, så synes detta som konsekvens fordra, att de borde vara passagetjänster, som innehavarne efter vissa år skulle få utbyta mot bättre avlönade tjänster på fastlandet. Så har väl också tidigare varit fallet med vissa militära chefsposter på Gotland. Men om man eljest söker bedöma de gångna årens erfarenhet, så har man väl snarare den uppfattningen, att en befordran visst icke går fortare för en tjänsteman, därför att han har en be-
fattning på Gotland, snarare synes motsatsen vara fallet. Det har nämligen visat sig, att tjänstemän med goda meriter och väl vitsordad tjänstgöring snarare blivit undanskuffade och förbigångna i konkurrensen, om de en gång hamnat på Gotland. Det uppges t. o. m. att man från mycket ansvarigt håll vid tal om befordran av tjänstemän på Gotland fått höra yttrandet: \”När han sökte dit ned för tio år sedan, hade han kunnat få, vad han pekade på,men nu får han nog bli där han är.\”
När ett sådant yttrande fälles om en knappt 50 år gammal tjänsteman med de högsta vitsord för duglighet och nit i tjänsten och vars enda fel synes vara, att han nedlagt ett tiotal år av sin verksamhetstid på Gotland, då kan man icke tala om något passagesystem, som kompenserar en lägre löneställning.
Fråga är sedan också, om ett passagesystem vore att eftertrakta. Ett alltför flitigt ombyte på våra gotländska ämbetsmannaposter vore säkerligen icke lyckligt. Men å andra sidan får det naturligtvis — som vi för icke längesedan hade anledning framhålla — icke inympas i den allmänna uppfattningen, att den, som hamnar på Gotland, sedan har föga utsikt att vinna vidare befordran. Detta skulle givetvis föranleda annars hugade sökande att avstå från tjänster på Gotland, isynnerhet om lönevillkoren också äro sämre här än annorstädes.
Hittills synes denna här påtalade tendens gälla endast högre tjänster, men kommer den bara att bli vedertagen princip av statsmakterna, är det ganska naturligt, om den utsträckes vidare. Får Gotland bara en vacker dag sina tjänstemän över lag ställda på ett lägre plan i fråga om anställningsvillkor, så dröjer det icke länge, innan dess tjänstemannakår står på ett lägre plan även i fråga om kvalifikationer. Och det är en utveckling som vi gotlänningar ha anledning att söka på allt sätt motverka. Redan nu märker man på sina håll, där informationerna äro mindre goda, vissa fördomar mot en bosättning på Gotland — skulle detta psykologiska element sedan också understrykas av ekonomiska faktorer, så vore de ovannämnda konsekvenserna säkerligen ofrånkomliga.
Gotlands Allehanda
Tisdagen den 15 November 1938
N:r 265