Gotländska Gårdar.

Spenarve i Havdhem.

Färdas man genom Havdhem, kan man gärna inte undgå att lägga märke till en synnerligen välbyggd och vackert belägen gård strax väster om vägkorset i samhället. Gården ifråga heter Spenarve och ägorna till densamma gränsa intill de stora stråkvägarna. En del jordar till Spenarve ha avsöndrats och sålts till byggnadstomter. De äro således numera bebyggda och utgöra en del av samhällets centrum.
Vackrare och centralare, läge än Spenarve kan man väl knappast önska sig för en egendom. Nära är det till järnvägsstation och mejeri och endast några få steg till post o. telegraf, bank och affärer av olika slag. Närmaste omgivningen bakom manbyggnaden är en ovanligt vacker hage, där lövträd av olika slag – mest björk – samt resliga furor växa.
Ägaren till Spenarve, Olof Hansson, träffa vi i en minst sagt egendomlig vedbod – eller kanske man borde säga : vedlagerhus. Väggarna bestå av välstaplad prima floved och som mången skänker en avundsam blick i dessa bränslefattiga tider.
En del ved är huggen i vintras, säger hr Hansson, och pekar på ett par av \”väggarna\”. Men jag har förståss också gammal ved.
Veden är under tak och skall (loveden sågas eller huggas, är det bara att plocka av \”väggarna\”, så länge det räcker. Blir det slut på denna ved, blir det att köra hem mera från skogen. För där finns en hel del upphuggen ved.

Byggnaderna.
Manbyggnaden har, som redan antytt är, ett förtjusande läge, och är omgiven av en vacker trädgård.
Byggningen kom till före min tid, förklarar hr Hansson, men det är ju klart att den på senare år byggts om och moderniserats.
Byggnaden är av sten och rappad i vackert gul färgton. Den verkar nyputsad och inbjudande. Vårfint och trevligt är det förresten vart man vänder sig på Spenarve, även på planen framör den stora ladugårdsbyggnaden, som är så gott som ny. Den uppfördes för ett par år sedan, och har således fått med av snart sagt allt det nya, som hör till en förstklassig ladugårdsbyggnads inredning. Byggnaden ifråga har brutet tak, varför det får rum väldiga mängder stråfoder på skullen, som sträcker sig över stallarna. Det är högt i tak och uppe i nocken löper banan för traversen till hissanordningen. Tack vare foderhissen kunna häckarna hissas upp från fordonen på marken och transporteras till önskad plats på loftet.

• Vi brukar göra så, säger hr H., att vi hissa häckarna så högt upp som möjligt, därför att det sedan går lätt att jämna ut fodret. Man behöver då inte häva det uppåt. Vi gå sedan in i stallet, där kraftiga ardennerhästar njuta en stunds paus i pågående vårarbete på åkrarna. Ett grant sto har fått en tillfällig bostad mitt emot de övriga spiltorna, ty hon fick för bara några dagar sedan en välskapad son. Och vid ett så viktigt tillfälle är ju ett separat rum nödvändigt. Den lilla roliga fölungen visar att han – trots sin späda ålder – både kan stegra sig och slå bakut.
  Från stallet komma vi in i den och ljusa koladugården, solo blivit skattad på en del av sina invånare på grund av foderbristen, som varit mycket kännbar i dessa trakter. Men det dröjer nog inte så länge förrän alla platser och boxar äro fullbesatta igen. Men det måste först bli bättre tillgång på foder. I detta sammanhang kan nämnas, att man här och var kunde få se kreatur tjudrade ute på en del åkrar (d. 14 maj). Foderbrist . . .
  Det förslår inte att köpa några halmtalar i taget, säger hr Hansson, för när jag löser upp en bal i ena ändan av foderbordet, så är halmen nästan slut, innan jag kommer till den andra ändan.
  Eftersom egendomen är elektrifierad, finns det förstås kraft för mjölkmaskiner, belysning o. s. v. Mjölkkammaren har ingen förbindelse med ladugården, utan är uppförd några stag därifrån. Vattentillgången, som kan regleras efter behag, är god. Det är bara regn man inta kan få när som helst.
  Efter att ha hälsat på hos höns och grisar, bege vi oss till dan vackra björkhagen. Där pågår fagning. För där skall hållas fältgudstjänst, upplyser man om. Och i den hagen byggas ännu att särdeles solitt hus, ett skyddsrum. Nästan metertjocka murar av granitsten och batong äro nedgrävda i marken. Taket är ännu inte riktigt färdigt, men även det skall bli motståndskraftigt för granatsplitter, och gjutas därför i armerad betong. Man hoppas förstås att det inta skall behöva användas som skyddsrum, utan i stället som källare. Marken är väl dränerad i källaran, så nog blir det att bra förvaringsrum.
  Skogen och åkerjorden är balägan strax intill åbyggnadarna. Arealan bastår mestadels av lättjordar, sandmylla o. s. v. och omfattar cirka åttio tnld. Där kunna de vanliga slagan säd och rotfruktar odlas, och skördarna bli i regel bra, bara väderleken är normal. När torkan är så svår, som dan var förra sommaran, bli jordarna lätt uttorkade och skörderesultatet därefter.
  Skogen är inte bara vacker utan även värdefull. I nyssnämnda hage ligga vedtravarna mellan träden. Man där finns ännu åtskilligt att taga vara på. Hagen användes även till betesmark. Den tätare skogen vidtar längre bort, och där finns timmer till åtskilligt mer än gårdens behov. Arealen är cirka sextio tnld.
  Spenarve är en typisk medelstor gotlandsgård; väl brukad och med ekonomibyggnader, som anstå en mindre herrgård. Trots bristen på arbetskraft ligger man inte efter på något område. Ålen säkert är att ägaren till gården drager en lättnadens suck, när kreaturen kunna släppas ut på bete. Även när korna äro ute, mjölkas de i ladugården. Kossorna vet när det är mjölkdags, och infinna sig självmant. Kanske de också lockas av av en extra godbit .. ?
  T-a.

Gotlands Allehanda
Lördagen den 1 juni 1940
N:r 124