Fastmarkshöet har torkat bort.
Förstaårsvallarna misslyckades totalt.
Förra årets svåra torka beredde de gotländska lantbrukarna synnerligen svåra bekymmer — foderbristen i vintras och därmed följande gallringar i kreatursbesättningarna stå ännu i friskt minne. Och nu stå vi åter mitt uppe i ett nytt torkår, som visar sig medföra ännu svårare härjningar och reducerar skörden till ett minimum som närmar sig katastrofen.
Det välbehövliga och ofta utlovade regnet har, så när soin på ett fåtal millimeter, uteblivit under de senaste månaderna, och följden har blivit att höskörden först och främst härjats. Myrarna som man hoppats på i det längsta ha ej heller givit normal skörd och läget för jordbrukarna efter två torkår i rad måste nu te sig synnerligen dystert, ty det är inte bara höskörden utan också hela spannmålsskörden som är hotad och nu knappast kan ge något tillfredsställande utbyte.
— Jag har inte sett så dålig gröda på Gotland under de 29 år jag varit här, säger jordbrukskonsulenten Anders Eklund. Vad höskörden beträffar blir den sämre än i fjol, då den ju också till stor del torkade bort, och myrarna som skola vara räddningen under speciella torkår ge knappt medelmåttig skörd av hö. Det enda, som givit någotsånär är de gamla blåluzernvallarna, medan alla förstaårsvallar blevo förstörda av förra sommarens torka. Humleluzernen har nästan fullständigt torkat bort och vad man nu i allmänhet ser är rödbrända vallar, som på, sina håll inte kunna ge något bete alls åt kreaturen.
Vårsäden har gått tillbaka mycket och kornet kan knappast gå i ax. För rotfrukterna är läget inte ännu hopplöst även om det finns gott om kalfläckar och potatisen kan också repa sig om regnet kommer snart. Men hö- och vårsädesskörden har redan fått knäcken. Det mesta av höet är redan inbärgat så när som på en del myrhö och den enda fördelen med torkan har varit att de små mängder man fått verkligen ha blivit välbärgade.
Höskörden kan väl knappast vara magrare än vad den är i år, säger agronom Waldemar Ericsson i Källunge. Fastmarksvallarna ha ju lidit mest av torkan och på sina håll räknar man med ungefär en femtedel av normal skörd. Det allra mesta är redan slaget och inkört och ute på myrarna håller man på med bärgningen. Här väntade man att få skaplig skörd, men frost och blåst ha här i förening med den alltmer tilltagande torkan gjort slut på de förhoppningar man hade, ty skörden har också här blivit under det normala. På de två senaste månaderna har det fallit 7-8 mm. regn i socknen, 7 mm. uppmättes i pingsten och här-ömdagen kom det c:a en halv mm.
Ute på södra Gotland är det lika dåligt beställt med fastmarkshöet, men myrarna ge här på vissa håll ganska god avkastning, särskilt har detta varit fallet med en del nyodlingar från fjolåret.
Uppe i socknarna på norr har frosten varit ganska svår — det var frostnätter även efter midsommaren — och det har gjorft att myrhöet stannat i växten och blivit sämre än någonsin. Blåsten rev upp betfälten strax efter gallringen och ställde till en hel del skada men det tycks dock som om plantorna repat sig igen trots att man inte fått något regn.
— Åt Klintehållet är det rent bedrövligt, säger hr Ivar Hopp e. Höskörden har blivit mycket dålig, där den inte helt uteblivit och enda utvägen synes nu vara att gå till slakthuset med våra präktiga kreatur. – En person i Hejde som brukat skörda 200 lass hö om åren får nu 20 lass och för egen del får jag 10 mot de vanliga 80-90.
Det. värsta är att vi ej. ha möjlighet att få hö från det övriga Sverige i år och vi få därför försöka med förfrågningar utomlands. i Estland oCh Finland för att råda hot på den brist som kommer att uppstå.
Gotlands Allehanda
Onsdagen den 3 Juli 1940
N:r 150