Höstvandring på Klinte.

Bland framtidsplaner och historia och gulnade trädgårdar.

Kommer man från järnvägsstationen i Klintehamn och sticker ut på huvudgatan, så ser man i dessa dagar folk, som arbetar med att skaffa undan ruinerna av en husgrund just vid gathörnet. Det är resterna av apoteket i samhället, som för något år sedan skövlades av eld, men som trängtar efter en återuppståndelse ur askan. Ty ett apotek behövs det i samhället – om det sedan skulle kallas bara filialapotek – och den gamla tomten har ett utmärkt centralt läge. Det faller av sig självt, att här bör även det nya apoteket resa sig.
I kommunala kretsar diskuterar man också livligt möjligheterna för och planläggningen av den nya byggnaden. Som .närmaste granne på tomten intill står den nya läkarebostaden i hygglig funkisstil och två våningar – på nedre bottnen huvudsakligen mottagningsavdelning och i den andra våningen läkarens bostad. Man tänker sig gärna det nya huset i samma stil som en pendang – och det kommer nog en vacker dag. Helst tycker man förstås i samhället, att Klintehamn kunde få ett riktigt apotek, men det är ju inte huvudsaken, utan att det finns tillgång på medicin, såväl för patienterna hos samhällets läkare som för andra personer härute i dessa trakter.
Naturligtvis vill man – om det skall bli ett kommunalt bygge ha en del indra, kommunala intressen tillgodosed-da i ett sammanhang. Kommunalfullmäktige behöva en sammanträdeslokal, där de kunna vara något så när hemmastadda, och sparbanken behöver lokaler. Distriktssköterskan behöver bostad, också ett kommunalt åliggande. Det finns kanske ännu mer av sådant slag, och nu gäller det att komponera tillsammans dessa olika behov, så att de tillsammans bli ett kommunalhus med apoteket som stabil hyresgäst.
Men det har sina besvärligheter att bygga i dessa tider. Det behövs tillstånd att låna och det gäller sedan att få någon hygglig inrättning, som vill låna ut pengar mot skälig ränta. Det är inte det lättaste bekymret för kommunerna under nuvarande förhållanden, det få både stads- och landskommuner erfara. Klintehamn är något mitt emellan stad och land. Det är ett samhälle av ganska avsevärd utsträckning och folktäthet och total invånarsiffra. Och det vill också ordna sin kommunala administration lite mera så att säga köpingsmässigt – det vill nämligen ha kommunalkamrer som Slite. Den socialdemokratiska gruppen i kommunalfullmäktige har motionerat och en kommitte har lagt fram en- utredning, som gör att förslaget verkar ganska överkomligt. En kommunalkamrer behöver inte ha mer än 3,000 kr. i lön, säger man, och det är vad de nuvarande förtroendemännens arvoden gå till. Kontorslokal räknar man med att sparbanken gratis skall ställa till förfogande, när det nya apotekshuset blivit färdigt o. s. v. De gamla förtroendemännens uppdrag skulle bli i det närmaste oavlönade. Skulle sedan en kommunalkamrer också t. ex. under nuvarande förhållanden tjänstgöra både i kristidsnämnden och familjebidragsnämnden på sin ordinarie lön, bleve de ekonomiska konsekvenserna ännu mindre avskräckande.
Nåja, lite extra utgifter här och där blir det nog ändå…
Mitt emellan stad och land var det. Men idyll är nog det övervägande in trycket för Klintehamn, om man jämför det dess konkorrenter bland de gotländska samhällena Slite och Hemse. Man märker det redan när man går huvudgatan fram och ser hur sommarens grönska har förvandlats till höstfärger i guld och rosa. Men det blir ännu klarare om man söker sig in i de mindre gatorna, vilka visserligen icke bära spår av någon livligare trafik, men där björkarna susa så lantligt behagfullt ännu i sin gula oktoberskrud och husen ligga så rofyllda i trädgårdarnas inramning. Det är inte underligt att pensionärer med förkärlek slå sig ned här i samhället. Säkerligen beror det inte bara på, att kommunalmännen i Klinte förmått att hålla skatten nere, utan själva miljön verkar söndagsfrid och kvällsro. Visserligen fräsa sågarna vid samhällets snickerifabriker och – det skräller kanske hammarslag borta från den mekaniska verkstaden. Men det stör inte trevnaden. Det blåser in från havet, om vinden är på nordväst, men det stormar förgäves mot de gamla ekarna, som dominera samhället. Men det är också en hälsning ute från stora världen, ty ingenting vidgar väl vyerna och ger en sådan friskhet åt sinnet, som havets närhet och växlingsrika bildpanorama. Havet är som själva livet för den som vant sig vid umgänget med detsamma.
Och havet bär ut i vida världen. Det lockar och många ha under tiderna som gått följt dess kallelse. Man tänker på det, då man står vid det gamla Baehérska huset, som alltid faller i ögonen genom sin gammaldags stil, sina fönsterluckor och sina tjärade väggar. Det är ett stycke tidigt 1800-tal. Fastän det står tillbommat, så är det väl underhållet, och i den stora trädgården bakom huset blomma höstblomster. Vid sidan av det gamla Donnerska huset med sina massiva stenväggar är det en glimt i en lättare stil av det gamla Klintehamn.
Låt oss titta i släktboken för att ta reda på, vem som har givit huset dess benämning! Släkten Bachér på Klintehamn går tillbaka till Donners handelsbokhållare Nils Fredrik Bachér, som var son till rådmannen och stadsfiskalen Georg Anton Bacherus i Visby och som i sin ungdom studerat vid Greifswald. Han avled i Klinte år 1830 46 år gammal, medan hans änka avled först år 1874 vid 85 års ålder.
De hade två söner. Den äldste var köpman på Klinte och ägde nuvarande gästgivaregården samt dog 1884. Hans son, som liksom farfadern hette Nils Fredrik, for utrikes, fick sin utbildning i Tyskland, var på. 1880-talet sekreterare vid tyska kommatet i Reval samt blev därefter kamrer vid Skandinaviska kreditaktiebolaget i Stockholm. Han avled år 1917. Hans dotter, som är lärarinna i Stockholm, är nu ägare av Bachérska huset på Klintehamn.
Den yngre sonen till Donners bokhållare har haft mera vittfarande efterkommande. Själv reste han till Lübeck, där han slog sig ned som köpman, och där han dog år 1899, medan hans änka, som var född tyska, levde till år 1920. Hans son Franz Hermann Christian, som var född 1863, blev fil. dr och fabriksdirektör i Dessau. Han var gift med en dotter till den även i Sverige kände författaren Theodor Storm. De hade två söner och tre döttrar. Av sönerna är den äldste professor i Berlin och den yngre köpman i Hälsingfors. Båda äro gifta och ha barn. Den Bachérska släkten, som ursprungligen lär vara kommen från Danmark och vars namn tros ha haft sin upprinnelse i hantverksnamnet Bager (bagare), är alltså i färd med att bilda nya släktgrenar både i Tyskland och Finland.
Det är om det gamla Klintehamn från 1800-talets början, som det Bachérska huset på Klinte erinrar. Från den gamla gotländska lanthamnen ledde vägarna ut i världen. Var finnas de alla, som farit?

Gotlands Allehanda
Onsdagen den 23 oktober 1940
N:r 246