En gång Visby, alltid Visby

turistord om solig stad.
Visby — Sommarvisby! För gotlänningen kanske inte något så förfärligt fint men för fastlänningen i gemen en upplevelse, både för honom själv och för hans plånbok. Påstår han … Vad, gör då den turistande fastlänningen när han inte tittar på ruinerna, fornsalen eller något annat? Han – och hon – gonar sig givetvis och roar sig av hjärtas lyst. Och därmed är vi inne på det, det här reportaget skall handla om. Låt oss ta en titt på Kneippbyn till att börja med.

Chokladvillan — dansstället en bit bortom Norderstrand — lockar många turister, tack vare förnämliga artister. För någon tid sedan hade vocaliststjärnan Sonya Hedenbratt ett bejublat framträdande där, och så här ser hon ut när hon som bäst håller på.

För många turister, åtminstone de yngre årgångarna, är Visby detsamma som Kneippbyn. De sista åren har också den platsen blivit allt populärare och i sommar slår faktiskt populariteten rekord. Inte att undra på då, att hon som driver restaurangen och dansen och dessutom också har hand om uthyrningen av sommarstugorna därute, fru Elsa Johansson, myser och alltid ser glad ut. Säsongen började tidigt i år och redan i april slog rotundan upp sina portar för Evergreen-orkestern och den dansanta visbyungdomen som då mestadels var ensam på arenan. Men fram i juni började fastlandsdialekterna blanda sig med den gotländska och under juli var det som det heter »full rulle» med ungdomar från bela vårt avlånga land, stockholmare till största delen.

Se, så vänligt kunderna ler mot fotografen, och genomtrevliga fru Elsa Johansson på Kneippbyn är nöjd och belåten även hon. Hon kan inte klaga på köplusten och dessutom är hennes gäster enbart prima folk.

Den rätta stämningen infinner sig genast varje danskväll — det nära nog ligger i luften att man skall ha roligt här. Och så återvänder mari ut till Kneippbyn varje kväll, där är dans — fyra i veckan f. ö. Ibland blir det trångt om saligheten och de nyinstallerade fläktarna hinner inte suga ut all rök och allt damm. Man svettas och klagar på värmen men trivs gör man.

Se, vilken flott militärisk hållning. Ja, så är han kadett på A 7 också, Namnet det är serg. Karizzon från Kristianstad. Glad åt sitt militära skydd, tycks fröken Siv Lindersson från Handen vara och hon håller också sin kavaljer stadigt i handen. Båda tycker Kneippbyn är ett trevligt lijet ställe.
På bilden under ses en. av ordningsvakterna, Svedberg, och biljettförsäliaren i rotundan Hans Richard. Båda storbelåtna med ordningen.

Kneippbyn är inte bara en plats där man dansar. Man badar där också och under de skönaste sommardagarna är det packat nog med bruna kroppar som njuter av sol cch hav.
Redan tidigt på våren börjar i regel turisterna höra av sig angående möjligheterna att få hyra en stuga på »Kneipp». Det blir inte så farligt dyrt man har sin stuga över hela sommaren för ca 300 kr och då finns sängkläder och annat, som man behöver på platsen. Stugorna är ändamålsenligt inredda och ligger i vacker omgivning, så den turist som inte trivs här, han är inte född. Många som endast stannar några dagar eller ett par veckor utnyttjar också tälthyrningen och campar sedan på den speciella tältplats som finns på Kneippbyn-området.
Från sommarparadiset Kneippbyn jäktar vi vidare i värnien och hamnar på Norderstrand. Här ligger den egentliga platsen för alla dem som hår ett tält med i bagaget. Under juli är den egentliga kulmen då tältena ligger så nära, att man nästan inte kan komma fram mellan dem.

De här tre franka gossarna är förstås inga turster; de är visbygrabbar som sällan lämnar Kneipp i sticket – det finns ju så många fina brallisar där. Varmt är det alltid, när det är mycket folk och särskilt efter tjosanvals, då kränges kavajerna av och man dansar lika bra i skjortärmarna. På bilden ovan pustar grabbarna ut. Det är från vänster: 17-årige Paul Kristiansson i svart snidarskjorta och »afrikansk lugg», mekaniker till yrket. Handbollsgiganten i Gute och cyklisten i Finish Ulf »Snövit» Abom, gillas av alla tjejer, 18 år gammal och stuvare till yrket. Tredje mannen är Rolf Hammarström, modern gosse a lá Stockholm, 17 år och studerande.
Mitt på dagen när solen gassar är staden helt utdöd, dess bebyggare finner man då nere på sandplagen.
Förutom Kneippbyn och Murgrönan som ju är allmän samlingsplats på onsdagskvällarna och under veckosluten, kem senare delen av sommaren med ännu en attraktion. Chokladvillan som inte haft någon dans eller servering körde i gång. Jack Buskas heter den företagsamme, som med stor brio går in för att bjuda ungdomen inte enbart dans utan också underhållning. Hittills torde väl den berömda jazzsångerskan Sonya Hedenbratt ha varit den som dragit största publiken till »Villan». Men fler attraktioner skall det bli lovar hr Buskas.

Väl sörjt på Norderstrand är det även för ungarna, som hela dagarna mellan doppen roar sig på bästa sätt med lekredskapen på torra land. Längst upp på bilden håller just en klunga småungar på med att åka rutschbana. Under ett blickfång över den relativt nyanlagda sandstranden, där man låter sig lapa all den sol som står att få, och skriv upp att solen steker.

Glada människor överallt
På ett par av platserna tittade Gotlänningens »badande» medarbetare lite närmare in i regionerna och träffade glada och trevliga turister överallt. När man frågade dem vad de tyckte om Gotland och Visby blev svaret alltid: en gång Visby, alltid Visby. Detta trots att en del näringsställen m. m. kräver en något så när »god» plånbok.

Nedanför berget vid Kneippbyn ligger sommargästerna för det mesta om dagarna, och bland dessa fann vi fru Anna-Lisa Person brun som en neger av augustisolen hennes son Lennart och trogna vännen Jazz, det är hunden det.
Gotland är vår favoritö, menade fru Persson, som nu är här femte sommaren och den fjärde i följd.
Första gången jag var här, var på en skolresa, cch jag blev så förtjust. Jag beslöt mig för att Gotland och Kneippbyn skulle bli mitt årliga semesterställe. Det är lugnt och skönt här nere. Vi bor i en stuga högt uppe på berget. Tycker det är mindre turister här än vanligt. Schäferhunden Jazz vet också om att det är semester med bad och även hon tar sig ett dopp då och då.

Inne i tältstaden på Norderstrand håller det äkta stockholmsparet Sören och Helny Hedman på med andralunchen i det fria. Gå på stan och äts, kan man ju inte göra, det är så dyrt här, bland annat entren vid danstillställningar, säger Sören.
Vi skall stanna här i 14 dar, sedan bär det hem till stan och jobbet på elverket igen.
Mycket vackert finns här att se konstaterar i alla fall fru Helny, som tycker det är härligt landskap hon hamnat i.
Crick o. Ellde

Gotlänningen
Lördagen 9 augusti 1952
Nr 182