Högerlistorna till höstens riksdagsmannaval behandlas av Gotlands Folkblad på följande sätt:
»Personligen är Reinh. Kahlström aktad i alla kretsar, han ger intryck av att vara en i bästa mening fin man. När högern fört fram honom som första namn har den försäkrat sig om en kandidat, som är skyddad mot personliga angrepp. Om hans politiska uppfattning åtnjuter samma hänsyn är svårare att uttala sig om, då han inte deklarerat den på annat sätt än genom högeranslutning. Har han några egna meningar i politiska frågor har han behållit dem för sig själv, med sitt försynta väsen har han hittills hållit sig utanför den politiska debatten.
Det troliga är att han kommer att göra det även i fortsättningen. Det är värt att notera, att han är den ende huvudkandidat, som inte ställer upp i den gotländska radiodebatten mellan företrädare för de politiska partierna!
Hans enda uppgift på högerlistan torde vara att med sitt aktade namn utgöra ett slags make up, som i görligaste mån skall dölja den gotländska högerns skamfilade och skrovliga anletsdrag.
Fråga är dock om \”hans smala gestalt mer än nödtorftigt kan dölja de politiska hetssporrar, som tränger på som närmaste namn på listorna. Vilken betydelse dessa namn har framgår av listornas karaktär. Trots att högern laborerar med två listtyper vände de sig inte till skilda väljaregrupper.
Det enda som ger listorna olika karaktär är att den ena som andra namn upptar Arthur Nilsson och den andra ingenjör P. M. Bengtson.
Där har vi fortfarande Gotlandshögerns verkliga ansikten. Reinh. Kahlströms uppgift är att vara lockbetet. Men väljarna märker säkerligen hullingarna på kroken bakom den behagfulla masken.»
Så långt Folkbladet.
Sedan kan tilläggas att Einar Thomsson i Källunge borde ha fått en lista som andra namn även han. Med de tjänster han gjort partiet som ihärdig agitator i vått och torrt, hade man gärna kunnat kosta på honom den uppmärksamheten.
Gotlänningen
Fredagen 15 augusti 1952
Nr 187