En ny väg rekordbygges mellan Petes och Nisse.

Där det finns initiativ, vilja och samarbete.
Bättre vägar och flera vägar är ett vitalt önskemål mångenstädes i Sveriges glesbygder. Bättre väg ner mot ensligt liggande gårdar flyttar dessa närmare byns centrum. När så sker har det inte bara ekonomisk betydelse – det finns även en social sida. Trivseln i ensliga bygder påverkas även den. Det är därför glädjande att statsmakterna nu synes vilja beakta dessa landsbygdskrav på flera och bättre vägar, genom sin nya giv med ökade anslag till landsbygdens kommunikationer. Sen beror det i alla fall mest på lokala initiativ, och Holmvägens vägsamfällighet, som nu bygger en väg mellan Petes och Nisse i Hablingbo, har hittills inte fått ett öre i statsbidrag, men hoppas På att få det.

Från stora landsvägen vid Burge i Hablingbo går en väg ner mot havet till Petes. Från Bols i Havdhem går en 1 knande väg ner till havet vid Nisseviken, Kunde nu dessa vägars ändpunkter vid Petes och Nisse förenas med en bra väg, så skulle körsträckan väsentligt förkortas för den skolbuss, som har att samla upp barn både vid Petes och Nisse.
Så resonerade man i skolstyrelsen och man beslöt att föra saken på tal vid fullmäktigesammanträde i storkommunen. Där beslöts att möjligheterna skulle undersökas, dch man utsåg en kommitte där lantbr. Sven Olofsson, Hägsarve, representerade skolstyrelsen medan hrr Ragnar Konradsson, Botvards, och Erling Nordin, Halbenarve, fick representera resp. mejeriet och markägarna. Även för mejeriet skulle, menade man, det innebära uppenbara fördelar, om man kunde göra en ringlinje. Att markägarna borde ha intresse av saken ansågs uppenbart.
Erling Nordin blev ordf. i kom-mitten vars första åtgärd blev att kontakta vägförvaltningen. Och där mötte man största tillmötesgående. Vägmästare Sigvard Ganström gjorde upp en plan för hela vägen och utarbetade en kostnadsberäkning. När detta var klart, gick kommitten till lantmäterikontoret, som utlyste ett sammanträde med markägarna längs vägen.
Så bildades Holmvägens vägsamfällighet. En styrelse tillsattes för att ombesörja vägbygget, och den kom att bestå av lantbr. Harry Thomsson, Bertels, Sven Thomsson, Nisse, och Erling Nordin, Halbenarve,med den sistnämnde som ordf. Sen satte man igång.

Bara grus som fattas, sen är vägen i ordning, berättade Harry Thomsson, när vi var nere och synade vägbygget häromdagen. Utmärkt folk i vägförvaltningen, konstaterar han, inget huttlande utan vi fick det handtag vi bad om. Prima grejor förfogar man över också. En väldig motorkoloss schaktade upp vägen på två dagar. Det var massor med sten och ojämnheter men det syns inte nu. När vägen var färdig-planerad satte man schaktbladet på snedden rätt upp och plöjde de diken som behövdes. Det är dock ingen liten sträcka det är fråga om ca 2.400 meter – och detta, som sagt, på två dagar!

• Ja, vi är mycket belåtna, instämmer lantbr. Erling Nordin, när vi kontaktat även honom. Det har faktiskt funnits någon slags väg här förut med, fast .den varit i det närmaste oanvändbar. Nu skall det bli prima. Hela vägföretaget är kostnadsberäknat till 9.400 kr, varav vi får ca 3.000 kr i bidrag från kommunen. Även ett »Aståndssättningsbidrag» är sökt, men vägsamhälligheten själv får naturligtvis ta den största delen av kostnaderna.
  Nu gäller det bara att föra på grus, och sådan finns i riklig mängd där vägen drar fram i närheten av havet. Sjön har kastat upp stora grusvallar och det är bara att skyffla – under förutsättning att strandägarna lämnar sitt tillstånd förstås. Vi lovar att fara varsamt fram och inte åstadkomma gropar. Underhållet sen skall inte bli så betungande, tror hr Nordin, vi räknar med statsbidrag för saken.

Så blir det en ny fin förbindelse mellan Petes och Nisse. Den visar vad som kan åstadkommes för relativt blygsamma kostnader, där det finns vilja och initiativ och samt arbetsvilja på alla håll. -obs-

Gotlänningen
Lördagen 16 augusti 1952
Nr 188