heter Jean Gray och kommer tillsammans med en väninna Jean Fairman från Romford i England. De kom till Sverige för en vecka sedan och skall nu tillbringa de återstående dagarna av semestern i Visby hos en bekant, som miss Gray aldrig sett förr utan endast brevväxlat med. De arbetar båda två som stenografer och tyckte båda att del, var underbart att få komma från kontorsjäktet och ut och semestra.
— Sverige är ett underbart land, tyckte misserna, men de tyckte att trafiken, särskilt i Stockholm, var skräckinjagande, Vidare kunde de inte förstå att vi kunde äta så mycket kaffebröd. I England förekommer det inte så mycket, nämligen. En enkel sandwich eller en bit rostat bröd med marmelad till en kopp te är att föredraga, tycker de båda misserna.
När Snoken träffade på dem hade de redan hunnit se en del av Visby och var mycket imponerade av ruinerna och de gamla husen. Kameran hade använts flitigt och ett av de första motiven var naturligtvis Burmeisterska huset.
— Allting är så dyrt här i Sverige, och framförallt kläderna, sade miss Gray, med ett deltagande leende, och Snoken nickade instämmande med en tanke på alla sköna hundringar som rinner bort till ekiperingen.
Visbybesöket kommer att räcka till torsdag och blir det fint väder så tänkte våra turissor söka sig ut till någon sandstrand för att åtminstone få solbada, för vattnet har ju redan hunnit bli en aning för kallt och det tyckte även han som redan packat in badbyxorna för säsongen, nämligen …
Turistsnoken.
Gotlänningen
Onsdagen 20 augusti 1952
Nr 191