Åtta personer bragta om livet av desperat f. d. fjärdingsman.
MALMÖ 22/8 (TT) Saxtorp och Hurva var natten till fredagen skådeplatsen för ett morddrama, som ställer de flesta andra i sku ggan, då en avskedad polisman, 25-årige Tore Hedin, mördade åtta personer samtidigt som han gav statspolisen en chock genom att erkänna Tjörnarpsmordet i november 1951. Polismannen, så sent som i onsdags i tjänst som tillförordnad fjärdingsman i Uppåkra, blev av någon anledning alldeles desperat och mördade först sin fästmö, 24-åriga sjukvårdsbiträdet Ulla Östberg på hennes arbetsplats, ålderdomshemmet i Hurva.
Då föreståndarinnan på hemmet, 54-åriga Agnes Lundin, sökte komma fröken Östberg till hjälp mördade han även henne med samma vapen, en yxa.
Efter detta dåd körde Hedin rakt hem till sitt föräldrahem i Kvärlöv mördade sina föräldrar och satte eld på stugan. Hur han tagit livet av de sina är ännu inte känt, det framkommer först vid rättsmedicinsk undersökning.
Troligen för att röja undan spår, efter känt manér från Tjörnarp, återvände Hedin sedan till Hurva, tände på ålderdomshemmet, varvid fyra åldringar omkom, 86-åriga Bengta Andersson, Stora Råby, 83-åriga Elna Andersson, Torna Hällestad, 70-åriga Maria Nilsson från Gudmundtorp och 84-årige Nils Larsson från Östra Ströö.
Brandkåren i Hurva larmades kl. 2.20 av en granne till ålderdomshemmet till vilken en av pensionärerna tog sig fram efter brandens upptäckt. Då brandkåren anlände brann det i trappan, och hela huset var fullt med brandrök. Brandmännen tog sig in i huset och påträffade de två ihjälslagna,i föreståndarinnan Agnes Lundin och Hedins fästmö i den förras rum. Elden hade dock aldrig nått,dit. De omkomna pensionärerna fann man dels i första, dels i andra våningen i hemmet och alla hade rökförgiftats. De andra pensionärerna, tretton stycken, lyckades man få ut. Eden kunde dock begränsas relativt snabbt, men då hade inrednngen så gott som fullständigt förstörts, varjämte man för att komma åt elden blivit tvungen att på ett par ställen hugga hål på taket.
Efter våldsdåden försvann gärningsmannen i sin bil. Denna påträffades emellertid senare vid Bosarpssjön och man tror att han sökt sig ut på sjön, dit spaningarna koncentrerats. I ett brev omtalar desperadon att det var han som bragte kvarnägare Allan Nilsson i Tjörnarp om livet genom mordbrand. Han tjänstgjorde då som fjärdingsman i Tjörnarp.
Orsaken till att Hedin fick lämna sin befattning som fjärdingsman i Uppåkra var att han natten till i onsdags misshandlade sin fästmö på ålderdomshemmet i Hurva där hon var anställd.
Misshandeln hade sitt ursprung i att fästmön för ungefär fjorton dagar sedan bröt förlovningen till följd av misshälligheter. Man kom då överens om att Hedin senare skulle hämta tillbaka en del presenter ban gett henne och en senare dag fastställdes. Mördaren var emellertid på besök i Malmö på tisdagen och på vägen hem beslöt han att redan då hämta sakerna.
Hedin uppsökte frökerk Östberg på hennes anställningsplats i Hurva och gick tillsammans med henne upp på hennes rum, där han först samtalade med henne i all sämja. Han frågade henne sedan varför hon brutit förlovningen. Detta medförde att fröken Östberg blev rädd och började skrika.
Mannen blev då desperat. Emedan han inte ville att man skulle höra ropen, stack han en näsduk, som han hade i handen, i fästmöns mun. Hon blev nu alldeles vild. Hedin tog då fram sina handbojor som han hade med sig och satte dem på flickan, varpå hon lugnade sig. Han tog sedan av bojorna och paret skildes åt.
Fröken Östberg uppsökte på onsdagen en läkare, varpå misshandeln anmäldes till landsfiskalen. Denne satte sig i förbindelse med sin kollega i Bara distrikt, under vilken Hedin lydde och vid förhör inför denne erkände mördaren misshandeln av fästmön. Till följd härav återkallades förordnandet som tillträddes den 1 augusti. Hedin har tidigare haft flera förordnanden på olika platser som fjärdingsman.
Hedins föräldrar f. d. småbrukaren Per Alfred Hedin och hans hustru Hilda Maria var födda 1878 resp. 1895.
Deltog i utredningen av Tjörnarpsmordet.
I och med att Hedin avslöjat sig som Tjörnarpsmördaren framstår åtskilligt vid polisutredningen om detta mord som något av en parodi. När de kriminalare som skötte saken i Tjörnarp fick höra Hedins bekännelse ville de ej tro sina öron — mannen som biträdde med råd och upplysningar, som gav malmöpoliserna en hel rad viktiga detaljer, var själv mördaren. Han hade suttit vid sidan om och hört förhören med som han visste oskyldiga människor. Det var också Hedin som korn med upplysningen att en man med portfölj och blankt märke i mössan iakttagits i närheten av den brunna kvarnen mordnatten. Detta spår satte kriminalarna stor tilltro till och sökte intensivt i flera veckor, men fann märkligt nog inte en enda själ till som sett karlen. Nu klarnar en hel del mystiska omständigheter i det sammanhanget.
Har mördaren tagit sitt liv?
Ännu kl. 10 var Hedin ej anträffad. Spaningarna har koncentrerats till Bosarpssjön och spaningsledningen börjar allt mer luta åt den uppfattningen att mördaren tagit eller tänker ta sitt liv.
Landsfogde Eliason, som noggrant läst det efterlämnade brevet i bilen, omtalar för TT:s malmöredaktion, att Hedin angett penningbrist som motiv för mordet på kvarnägare Allan Nilsson i Tjörnarp. Vidare nämnde han i brevet att han mördat sina gamla föräldrar då han inte ville att de skulle läsa om hans hemska gärningar i tidningarna, Hedin hade då redan tagit livet av sin fästmö och föreståndarinnan på ålderdomshemmet.
Hur många åldringar som bodde på hemmet är inte klart ännu, men utom de fyra omkomna fick två lindriga skador.
Brandlarm vid halv ett-tiden.
En hund hos lantbrukaren Gustaf Gräs i Kvärlöv väckte denne vid halv ett-tiden natten till fredagen och då han såg ut genom fönstret upptäckte han att det brann i det yttersta huset i den några hundra meter från gården belägna bygatan. Det var i det hus, som sedan ett tiotal år ägdes av f. byggmästaren och småbrukaren Per Hedin. Hr Gräs sprang genast till den ende i byn, som hade telefon f. banarbetaren Vald. Johansson, bosatt mitt emot det brinnande huset. Medan hr Johansson larmade Annelövs, Dösjöbro och Saxtorps brandkårer väckte hr Gräs samtliga boende utmed bygatan.
Från det brinnande huset som ganska snart var övertänt hördes intet liv. En son till hr Johansson slog sönder en fönsterruta och försökte ta sig in i makarna Hedins hem, men \’hindrades av röken och hettan. Brandkårerna som snabbt anlände kunde inte göra mycket då branden var häftig. De fick också inrikta sig på att skydda den i övrigt hotade byn. Särskilt det närmaste huset i Kvärlöv var i farozonen och hade inte en hög häck verkat som brandsegel var det fara värt att elden skulle ha kastat sig över till detta och katastrofen ha fått ännu större omfattning.
Föräldrarnas lik anträffade.
Grannarna visste under natten ännu inte om makarna Hedin var innebrända. Flera trodde att de möjligen följt med sonen som på kvällen innan varit på besök
Först tidigt på morgonen stod det klart för dem vilket fruktansvärt drama som utspelats. Föräldrarnas förkolnade lik befann sig i sovrummet. Statspolisen som tidigt på morgonen anlände, spärrade tillträdet för alla till brandplatsen och blott över den höga häcken såg man ruinerna av den lilla byggnaden. Kvärlövs lilla by inom Saxtorps kommun där den ena delen av nattens fruktansvärda drama utspelades består av ett tiotal hus innanför trädgårdstäppor.
Per Hedin och hans maka Hilda hade tidigare varit bosatta i Anne-löv där också sonen Tore var född. För en del år sedan köpte de huset i Kvärlöv. Makarna var mycket omtyckta av grannarna och beskrivs sam vänliga och synnerligen idoga. Den äldre Hedin hade reparerat huset med sonens hjälp och det befann sig i mycket gott skick. Invändigt hade man, som en av grannarna säger, »mycket elegant».
Mördaren var enda barnet.
Sonen Tore var enda barnet och föräldrarnas allt och moderns alla omsorger tycks ha kretsat kring denne son, som även av grannarna omtalas som vänlig, snäll och tillgänglig. Han har dock under senare tid inte haft något stadigvarande arbete utan endast vikarierat. Under någon tid har han varit anställd som chaufför vid stadsbussarna i Landskrona, där han för närvarande uppges ha ett rum.
Draggningar efter mördaren.
På söndagen besökte han föräldrarna och på torsdagskvällen kom han ånyo dit med sin bil. En kvinnlig granne tror sig ha hört honom köra från hemmet redan vid halv tio-tiden. Före brandlarmet hade dock ingen observerat något ovanligt. Mördarens bil anträffades vid Bosarpssjön vid Sjörup, där Hedin sedan någon tid hyrde en sommarstuga. Bilen stod ett stycke från vägen ner mot sjön. En båt, troligen tillhörande en fiskvårdsförening, hade försvunnit och den hittade man senare ilandfluten vid en liten holme i sjön. Ett brev i denna från ett polisdistrikt tydde på att Hedin varit i båten. F. n. pågår draggningar i sjön.
Det var till mig som. Tore Hedin ringde den natten som Tjörnarpsmordet begicks och det var vi två som i egenskap av fjärdingsmän var de första som kom till stället, omtalar fjärdingsman Åke Månsson för KVP. Hur han kommit på saken hade jag inte tid att fråga om och reflekterade inte ens, utan det blev vi två, som var de första på platsen, dit vi gick tillsammans och där Hedin ställdes att hålla vakt. Det dröjde inte så länge förrän vi två kom underfund med att eldorsaken verkade misstänkt, och när landsfiskalen också efter en halvtimme kom till platsen, satte han oss till olika sysselsättningar.
Hedin fick det s. k. grovarbetet nämligen att hålla askan. Han skötte visserligen arbetet orutinerat, men på ett sätt som vi inte hade någon anledning att anmärka på. Han var varken frågvis eller uppförde sig på något anmärkningsvärt sätt.
Största morddramat i modern tid.
STOCKHOLM 22/8 (TT). Nattens dåd i Skåne är i fråga om antalet offer det största morddramat i Sverige i modern tid. Närmast ifråga om ohygglighet kommer de s. k. Nordlundska morden ombord på ångaren prins Carl i Mälaren den 17 maj 1900. Den sinnessjuke Nordlund sköt först kaptenen och sprang sedan ned bland passagerarna och sköt vilt omkring sig. Ytterligare fyra personer dödades och ett tiotal skadades. Mördaren greps och av= rättades i september med giljotin på fängelsegården i Västerås.
De von Sydowska morden inträffade 1932 och även då krävdes fem offer, unge Fredrik von Sydow mördade först sin far och ett par av dennes trotjänarinnor samt därefter sin hustru för att till slut begå självmord.
Mordbranden mot Norrskensflamman 1940 krävde fem dödsoffer, därav två barn. Här blev förövarna aldrig fast.
Gotlänningen
Fredagen 22 augusti 1952
Nr 193