Gute tog sin första Vallen-seger.
ÄNTLIGEN BLEV DET GUTES EGER på hemmaplan, och en rejäl seger blev det. Med de klara siffrorna 4-0 kunde nämligen Gutes för dagen blåskrudade manskap gå av planen efter en oerhört händelserik match mot Årsta, som dock inte bjöd på något skönspel. Dagens man i segrarlaget blev Lennart Runsten, (vi. för dagen) som med ett smart mål i början av matchen angav tonen och sedan gick det av bara farten. Lennart hann förresten med att pricka dit två mål till och svarade alltså för hat-trio. Gen om dagens seger blir det åter toppluftslukt, men i fotboll kan allt hända, och särskilt i denna serie tycks de mest oväntade saker inträffa.
DET VÄRMDE GOTT i höstkylan att se med vilken kämpaglöd Gute gick in för uppgiften. Varje man gav sitt yttersta – man ville vinna. Lennart Runsten spelade, som sagt, vi och det Ivar tydligen den vitamininjektion som kedjan behövde, hans oerhörda slit och gåpåaranda smittade av sig, så att de andra kedjemännen, som inte var så glänsande från början, föll in i takten och i andra halvlek presterades det stundtals läckra kombinationer. Kan nu bara kvintetten – »Puta», P. O. Lasse Gadd, Runsten, Olle Uhr – få spela in sig ordentligt, så skall det väl bi resultat.
FÖRSVARET, som fick undvara kaptenen Inge Karlsson, spelade taktiskt och lät aldrig Årstagrabbarna komma i ordentligt skjutläge. Karl Wallin var tät som en vägg och får, som så många gånger förr, epitetet »bäste man på plan». Ytterhalvorna, »Simpen» – Ole Gadd, bröt bra, men med matningarna var det sämre. Åke Kroon var vikarie för Inge och det jobbet skötte han bra, visst kom han på efterkälken ibland, men han hann i regel med att bryta ändå. »Bambis» vår som vanligt, d.v.s. bra, »Siben» gjorde vad på honom ankom.
GENOM DENNA SEGER skall man dock inte tro att allt skall gå lika bra i fortsättningen, man får dock betänka att Årsta, trots att man ligger i toppen nu, inte. alls visade upp det spel som man är van att se i denna serie. När årstaspelarna märkte att det började ta emot försökte man med ojustheter (Okynneshandsen var legio), \’men det hjälpte inte. Ibland visade man dock upp en del tekniska finesser, men något kombinationsspel som blev resultatgivande fick man inte i gång. Att nämna någon i Årstaelvan skall vi inte – inte ens dem som svarade för den »bästa fribrottningen».
SILADE MYGG och svalde kameler tyckte man domaren, K. E. Pettersson, gjorde. Grova hands och ett par fällningar »såg» han inte, medan några småsaker förorsakade drill. I rättvigans namn skall dock sägas att solen besvärade. 741 betalande åskådare tittade på.
OM SPELHÄNDELSERNA skall i korthet nämnas:
att 1-0 kom i 7:e min. genom Runsten efter det centerhalven, G. Sjölin, syndat;
att det blev 2-0 sju min. senare och det var åter Runsten som var »mannen»;
att det i 34:e min. var nära tredje målet, men målvakten, Holmström, rafsade åt sig bollen i sista ögonblicket;
att det blev 3-0 i andra halvlekens första min. P. O. rusade upp på vänsterkanten och slog in ett fint pass, som »Puta» mötte direkt och slog bollen genom klungan och i mål;
att det blev 4-0 i 12:e min. och det var Runsten som åter var framme. Förspelet, var fint: bortfintning, avancemang mot mål, sköt förrädiskt, utåtskruv, bollen in vid vänsterstolpen;
att det i 27:e var lite sydländskt på plan. P. O. stötte mot målvakten och denne vrålade som ett djur o. hävde sig till marken. Samtidigt låg »Puta» på marken för »behandling». Nåja, det var inte så farligt. Efter ett par min. var man åter fit for fight;
att Gute fick straff i,42 min., men »Bambis» la inte bollen bättre än att Holmström kunde klara.
Rune.
Stockholmsserien
Högalid-Värtan 1-0
Gute-årsta SK 4-0
Tellus-Mälarhöjden 4-1
Essinge IK-Enskede 1-1
Gustavsberg-Kungsh. IF 1-2
Värtan 6 4 1 1 13- 7 9
Årsta 6 3 2 1 19-10 8
Högalid 6 3 1 2 15-14 7
Gute 6 3 0 3 16-11 6
Tellus 6 2 2 2 14-12 6
Kungsholmen 6 2 2 2 10-14 6
Essingen 6 2 1 3 14-14 5
Mälarhöjden 6 2 1 3 10-14 5
Enskede 6 1 2 3 11-15 4
Gustavsberg 6 2 0 4 10-21 4
Gotlänningen
Måndagen 8 september 1952
Nr 208