En av Klintehamns äldsta, fröken Mina Fredriksson, som framlevt hela sitt nära nittioåriga liv i samhället och i yngre dagar upp till år 1941 försörjde sig på att baka allmänt omtyckta surbröd, fördes på lördagseftermiddagen till den sista vilan. Jordfästningen ägde rum i Klinte kyrka, där kistan förut placerats på en katafalk i koret omgiven av minnesgoda släktingar och vänners rika gärd av höstens lysande blommor. Även altaret var prytt med blommor och dess ljus lyste över den gamla. Akten inleddes med att folkskollärarinnan fröken Ulla Wallin, Västergarn, från läktaren sjöng Färdemannens psalm av Hannikainen till kantor Namstads orgelackompanjemang. En kusin till den bortgångna, kontraktsprosten Ernst Hejneman, höll ett varmhjärtat griftetal och förrättade jordfästningen enligt ritualen, och prosten Gustaf Sjöberg sjöng begravningsmässan. Församlingen sjöng därunder psalmerna 377, 577 och 302: 3-4. Till sist i, kyrkan sjöng frifiken Wallin för sin forna granne »Litanei» av Schubert.
Sedan stoftet sänkts ned i graven till föräldrarnas, nedlades av de församlade med tacksamhetens ord, vackra blommor. För Rödakorskretsen talade därvid dess ordförande rektor Albin Åkesson, för Högerns, kvinnoklubb kamrer Sigrid Lindbom och för Föreläsningsföreningen lärare Karl Kahlström. Enligt förordnande av den avlidna gavs efteråt middag på Klintegården.
Stoftet efter förra lärarinnan Sara Stengård, Hemse, jordfästes i söndags i Hemse kyrka. Akten omramades av psalmsång och sorgemusik samt sång av Hemse kyrkokör. Officiant var kontraktsprosten Ernst Hejneman. I den rika blomstergärden märktes bland annat en krans från skolstyrelsen och Hemse kyrkokör. Kransarna nedlades av kontraktsprosten Hejneman samt fil. kand. Martin Ekström.
Till den sista vilan har vigts stoftet efter skomakaren Edvin Olander, Visby. Den högtidliga akten ägde rum i östra gravkapellet och omramades av sorgemusik och psalmsång., Officiant var domkyrkokomminister Nils Öberg. Gravsättningen ägde rum på Norra begravningsplatsen, där en rik blomstergärd smyckade den bortgångnes sista vilorum.
Gotlänningen
Onsdagen 10 september 1952
Nr 209