En film för alla Sickan Carlsson-beundrare, i samma gamla nötta stil. Sickan är den där prima svenska »helylleflickan» som ordnar allt, i den här filmen är hon trött på att vara den vackra vitsippan för att fästmannen (Karl-Arne Holmsten) inte är tillräckligt »tuff», tror hon. Hon reser bort, vill vara en orchidé, säger hon. Men hur det nu är, så blir det lyckligt slut med puss och allting, men då har Sickan kuskat kring halva Sverige i sällskap med både handelsresanden, disponenter, konstnärer och dynamitarder. Man kan inte säga att filmen är direkt dålig som lustspel, namn som Karl-Arne Holmsten, Stig Järrel, Edvin Adolphson, Stig Olin och Gunnar Björnstrand borgar för att karusellen kring Sickan inte är stilla för en minut. I detta sammanhang kan nämnas att det är Sickans 30:e huvudroll i svensk film. Det hela är en oförarglig historia, men man undrar om inte det skulle vara nyttigt både för Sickan och för publiken om hon fick spela något annat på film också, den här genren börjar bli tjatig.
Rune.
Gotlänningen
Tisdagen 16 september 1952
Nr 214