Den här historien om hur två mer eller mindre tokiga amris upplever Paris på jakt efter några initialer på ett skönt kvinnolår är ingenting annat än en enda lång »strip-tease»-föreställning. Strip-tease dvs. sköna s. k. kalaspinglor som till främst herrpublikens förtjusning låter plagg för plagg försvinna från sina från början välklädda gestalter, är något mäkta populärt i Frankrike och USA men på film har det inte visats förr, åtminstone inte så en masse. De två amerikanerna har sen en hel del gags för sig, riktigt rolig är f. ö. den enes Figarotolkning – även om den starkt påminner om de operafarser som Danny Kaye brukar bjuda på.
Fransk journal inleder.
Crick.
Gotlänningen
Tisdagen 16 september 1952
Nr 214