till dödsolyckan på Södertorg.
Rättegången mot Visbyynglingen Rolf Hansson som den 27 april kolliderade med en buss och en motorcykel på Södertorg, varvid Ove Wahlgren och Rune Fristedt från Eskelhem fick sätta livet till, började i dag. Åkl. är stadsfiskal Stig Age och svar. biträds av adv. G. Kjällman. Åtalet gäller grovt egenmäktigt förfarande, rattfylleri, olovlig körning, grov vårdslöshet i trafiken samt grovt vållande till annans död. Vårdslösheten och vållandet till annans död bestrids av Hansson, medan han erkänner resten liksom en fylleriförseelse på Murgrönan den 2 juli.
Ganska många åhörare, de flesta polismän samt en skolklass från Visby folkskola och vidare anhöriga till de båda dödade ynglingarna hade infunnit sig när målet ropades upp. Hansson infann sig till synes oberörd — han verkade mest nonchalant. Akl. började med en beskrivning av platsen för olyckan och av bilen.. Vad den senare angår, kommer förmodligen mycket i målet bero på hur dess bromsar var beskaffade. Hansson påstår nämligen att bromsarna inte tog då han försökte undvika kollisionen, men att de fungerat strax förut. Vidare påstår han att hastigheten genom Söderport inte varit mer än mellan 45 och 50 km i tim.
Beträffande bromsarna framhöll åkl. att bilägaren, svar.:s far, ett par dagar tidigare funnit att bromsarna inte riktigt fungerade — på grund av läckage rann bromsoljan ut. Bilen hade också varit på verkstad och en broms hade lagats. Efter en tid hade dock bilägaren funnit att bromsarna åter var i olag och för den skull inte använt bilen. När svar. tog bilen hade troligen bromsoljan runnit ut, varigenom bromsarna inte fungerade. Åkl. övergick så till själva händelseförloppet. På fredagen hade Hansson, enligt egen uppgift, inte förtärt sprit. På lördagskvällen hade han vid ett restaurangbesök druckit 15 cl konjak, varefter han i sällskap med några andra åkt taxi till Kneippbyn där det var dans. Där hade han stannat till kl. 23 ungefär varefter han åkt hem och så småningom tagit bilnycklarna ur sin fars kavaj och därefter kört tillbaka till Kneippbyn. Han hade erbjudit ett sällskap om tre personer att åka med till stan efter dansens slut och redan från början hållit hög fart. Svar. var ensam i framsätet. Strax utanför Söderport skulle han möta en bil och samtidigt kö, ra om en annan. En av de åkande tillsade svar. att låta bli det, vilket svar. också gjorde. Efter mötet kör\’ de han i ransande fart om den framförvarande bilen och in genom Söderport med skrikande däck i en svag vänstersväng. Inne på Södertorg var en Motorcykel just tinder omkörning av bussen till Kneippbyn och kollisionen blev fruktansvärd. Motorcykeln tjänstgjorde som buffert när bilen smällde i väggen till Lundens speceriaffär men trots detta blev hela frampartiet intryckt och kylaren spräcktes. De båda påkörda slungades flera meter och av den rättsmedicinska undersökning som, gjorts framgick att de erhållit svåra krosskador överallt, flera ben var brutna etc. Hansson togs så småningom om hand av polisen och blodprov togs. Detta visade 1,73 promille. Av de rekonstruktioner som polisen gjort framgick att kollisionen förmodligen ägt rum längre åt höger i H:s körriktning än denne själv gör gällande.
På ordf. borgmästare Löwenbergs fråga om åkl. redogörelse stämde svarade svar.: »Nej.» Han förklarade att han vid nerfarten till Kneippbyn lagt i tvåans växel och bromsat och då hade bromsarna fungerat. På återvägen hade han klarat en sladdning och vad omkörningen utanför porten angick så hade han bedömt att han skulle hinna, Inkommen på torget hade han inget annat att göra än att hålla rak kurs eftersom det stod en hel del folk på gatans vänstra sida och motorcykeln låg under omkörning ca 1 m ut från bussen. Efter smällen med mc:n mindes han ingenting — han hade dock inte varit vid korvståndet som det sagts utan hållit sig kvar vid bilen på tillsägelse av en polisman. Hastigheten genom porten uppskattade han till mellan 45 och 50 km/tim. Svar. ansåg inte att det förelåg grov vårdslöshet om man körde genom porten med 50 km fart. Frågan om han var skyldig till de båda Eskelhemsynglingarnas död överlämnade han till rätten att bedöma under åberopade omständigheter med bilens bromsar.
Åkl.: — Provade ni bromsen innan ni gav er iväg?
— Det kommer jag inte ihåg.
— Brukar ni annars göra det?
— Ja, alltid! Och efter en stund: Jag behöver ingen lärdom i bilkörning!
AU: — Det ifrågasätter jag starkt!!
I fortsättningen påstod Hansson att han kört bil i fyra års tid och därför var fullt kapabel att avgöra om han kört med 50 eller 60 km. fart.
—En sådan förmåga skulle många äldre och erfarna bilmän avundas er, replikerade åkl.
Åkl. bad Hansson förklara hur det kunde komma sig att Hanssons fader funnit bromsarna på olycksbilen så pass dåliga att han ansett en justering absolut nödvändig och beställt tid därför på en bilverkstad, men när sedan Hansson tar bilen och sätter sig vid ratten så fungerar bromsarna perfekt.
Hansson som hade litet svårt att komma med någon nöjaktig förklaring vidhöll att olyckan aldrig skulle ha inträffat om bara bromsarna inte strejkat just när han kom in genom Söderport.
— Jag kan köra med 80 km fart och bromsa in på 30 meter, skröt han.
— Även om ni tar med reaktionstiden i beräkningen?, undrade åkl.
— Ja, det gör jag, blev det självsäkra svaret.
Med 100 km fart mot Visby.
Som vittne hördes sedan en bilmekaniker, som åkt med i bilen. Han berättade att han efter en festlighet, där han förtärt 20-25 cl sprit, åkt till Kneippbyn. Efter dansens slut träffade han Hansson, som bjöd på skjuts till Visby. Vittnet hade reda på att Hanssons körkort var indraget, men då denne hade sagt att han lagt in om att få detta tillbaka reflekterade han inte så mycket över det utan följde tillsammans med en flicka och pojke med till Visby.
Redan på Högklintsvägen var farten hög och sedan Hansson kommit upp på Västerhejdevägen ökade han farten ytterligare.
— Hur hög var hastigheten, frågade åkl.
— Ja, nog gick det fort alltid, c:a 100 km, svarade vittnet.
När vi närmade oss Söderport saktade Hansson ned farten något och körde om en framförvarande bil. :Sedan ökade han igen. Då vi körde in genom Söderport uppskattade jag farten till) 70-80 km. Uppgiften får dock tas med reservation, farten kan ha varit både lägre och högre. Högra sidan av bilen var närmare högre portväggen än den vänstra. Jag såg ett lyse och hörde att det small till framme i bilen och förstod att vi kört på en cyklist. En person kastades samtidigt upp mot bilens vindruta och sedan kom kollisionen med bussen och därefter husväggen.
På en särskild fråga av åkl. förklarade vittnet att den fart Hansson höll genom Söderport var mycket för hög. Han medgav vidare att han efter kollisionen bett Hansson att inte tala om att han åkt med i bilen. Anledningen var att han tyckt det hela var obehagligt och därför inte velat bli indragen i historien.
Efter en timmes paus fortsatte förhandlingarna kl. 13 med vittnesförhör.
Gotlänningen
Onsdagen 24 september 1952
Nr 221