Distriktsföreståndaren för Sörmlands och Gotlands distrikt av Svenska missionsförbundet, Alvar Sporrong, passerar lördagen den 27 september halvsekelsgränsen.
Han är född i Eskilstuna och genomgick Missionsförbundets missionsskola under åren 1922-1926. Efter slutade studier antog han Örebro läns kristliga ungdomsförbunds kallelse att bliva dess ungdomssekreterare, där han stannade till år 1929, då Gnesta missionsförsamling kallade honom till församlingsföreståndare. Ar 1932 ställdes färden till Sala, där arbetstiden blev endast ett par år, då ungdomsledare-gärningen på nytt hägrade i och med att Södermanlands Ansgarieförening kallade Sporrong till ungdoms- och juniorsekreterare. Mellan åren 19361939 uppehölls församlingsföreståndaretjänsten i Hallsberg och 1939-1945 i Mölnbo. Innan SMF:s generalkonferens 1947 kallade Sporrong till distr.- föreståndare, uppehöll han under ett par år pastorsgärningen i Degerfors missionsförsamling.
Under de fem år jubilaren tjänat Sörmlands och Gotlands distrikt har han nedlagt ett gediget arbete. Hans tämligen täta resor till Gutaön bevisar det stora intresse han hyser för missionsfolket på Gotland. Ofta har han betygat sin kärlek till gotlänningarna, samtidigt som han talat om huru gärna han reser över till församlingarna på Gotland. Detta är icke tomma ord utan ord nedtäckning bakom.
Omsorgen om församlingarna kommer även till uttryck genom tillsättandet av predikanter i de olika distrikten. Sålunda kan det sägas att predikantvakanserna i regel varit synnerligen korta, tack vare distriktsföreståndarens påpasslighet. Där det sett hopplöst ut för något distrikt, har jubilaren varit framme med ljus och lykta för att finna någon, som eventuellt skulle vilja fara över till gutarna.
Initiativrik som han är har han skänkt sitt distrikt många nya och friska impulser. Inte minst de små kämpande grupperna, äger i honom en verklig vän.
Genom sitt vinnande sätt har han vunnit många vänner både inom och utom sitt samfund, och när jubilaren beträder livets middagshöjd är det många som vill bringa honom sin hyllning — inte minst missionsvännerna på Gotland.
Gotlänningen
Fredagen 26 september 1952
Nr 223