Jordfästningar

En gripande sorgeakt ägde i går rum i Lärbro kyrka, då stoftet efter den vid en olyckshändelse omkomne hem.-äg. Alrik Dahlbom, Takstens, vigdes till gravens ro. Före avfärden till kyrkan varvid kyrkoherde- G. Coldemo läste bibelord och psalmerna 56: 1-2 och 331: 1-2 sjöngs. Kistan fördes sedan i procession till kyrkan, där den under sorgemusik inbars av den bortgångnes söner och närmast anhöriga. Sedan ps. 572 sjungits höll kyrkoherde Coldemo griftetal med utgång från några ord
Predikaren och förrättade jordfästningen. Så följdes ps. 549: 1 och be gravningsmässan, varpå akten avslutades med ps. 21: 1-3. Under sorgemusik utbars sedan kistan och sänktes i graven. Den bortgångnes minne hedrades med en rik och vacker blomstergärd.

En stämningsfull och gripande sorgeakt ägde i fredags rum, då stoftet efter fru Gerda Johansson, Hägvalls i Linde, vigdes till den sista vilan. Efter en kort andaktsstund i sorgehuset, vilken leddes av distriktsförest. A. Sporrong, fördes stoftet till missionskyrkan. Under det att en sorgemarsch spelades på orgeln inbars kistan. Sedan sången 432 i GMF:s sångbok sjungits, talade distriktsförest. Sporrong utgående från Pauli-ord: »Ty att leva är för mig Kristus och att dö, det är för mig en vinning», varefter han förrättade jordfästningen. Så sjöngs gemensamt »Vem är skaran, som syns glimma?» En kvartett utförde även ett spar vackra sånger. Under tonerna av Chopins sorgmarsch utbars kistan och fördes till kyrkogården samt sänktes i familjegraven, vilken fylldes med blommor. Bland mängden av kransar märktes en från Linde missionsför, samling, vilken nedlades av dess ordf. Till sist sjöngs O, hur saligt att få vandra.
Efteråt var en minnesstund anordnad i Missionskyrkan, där det förekom både gemensam sång samt duett och kvartettsång och ett kort tal av distr.- föreståndaren.

Gotlänningen
Onsdagen 8 oktober 1952
Nr 233

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *