Roxy: »Sheriffen»
Storyn om en livstidsfånge som frigivits och tillsammans med sina kumpaner kommer för att hämnas den sheriff som en gång satte honom i fängelse är utmärkt uppbyggd, men upplösningen kommer som en plump i protokollet. Gary Cooper har rollen som sheriffen i fråga och gör en utmärkt prestation genom det bländande skådespel som alltid är utmärkande för honom. Sheriffens kamp mot sig själv för att få övertygelse om hur han rätt bör handla, både mot sig själv och mot samhället, och likaså samhällets reagens inför klockan K har fångats mästerligt och det utmärkta fotot gör sitt till för att skruva upp den nervösa stämningen ytterligare.
Så långt är allt väl, men sedan väntar man sig också ett slut i stil med upptakten. Men nu har manusförfattaren plötsligt kommit in på en annan linje och stoppar in lite wild-west och formar slutet efter temat: vad det är synd om honom — men vad han är bra. Filmen kan rekommenderas som en godbit för finsmakaren, medan den som väntar sig raffel och pan-pang nog blir besviken.
Trevligt och välfilmat förspel om en i sjöfarande lantbrevbärare Harstena.
Conn.
Vilken bio skall vi gå på?
Royal: »Svindlande rymder», engelsk film. (premiär).
Röda Kvarn: »Blondie, Biffen och Bananen», svensk film. (premiär).
Hansa: »Polisfällan», amerikansk film. (premiär).
Roxy: »Sheriffen.», amerikansk film.
Slitebiografen: »Forsfararnas kvinna», finsk film.
Klinte-Bio: »Dallas», amerik. film.
Hemse-Bio: »Männen från Kentucky», amerikansk film.
Gotlänningen
Onsdagen 15 oktober 1952
Nr 239