Något brittsommarväder har vi då sannerligen inte fått i år. Hösten 1902 var inte för grann den heller, men just på själva Birgittadagen blev det i alla fall det härligaste brittsommarväder, precis som det borde vara efter gamla märken. Det var visserligen inte mer än 10 gr. varmt på middagen, men solen strålade från klarblå himmel och luften var ren.
Sedan dröjde det visserligen inte många dagar, förrän det kom både regn och orkanartad storm, men det är en annan historia. Brittsommaren blev man i alla fall inte helt utan den gången.
»Gotlands hästavels vänner» blev namnet på en förening som i oktober 1902 bildades nå ett sammanträde vid Rommunds i Alskog. Föreningen beslöt att sända i väg tre ombud till Norrland, nämligen hrr K. Jakobsson, Alskog, Alfr. Lundqvist, Hemse, och Carl Ahlsten, Ljugarn, med uppdrag att genast inköpa två hingstar.
Några dagar senare meddelades, att två hingstar av norsk ras, Schackvalder och Dumos, anlänt till Visby med ång. Gotland. De hade för den nybildade Gotlands hästavelsförenings räkning inköpts redan på våren för 9.150 kr och sedan stått i Bollnäs i tre månader.
En minnesgåva i form av ett skrivställ av silver fick byggmästare Nils Pettersson mottaga av arbetarna vid dåvarande riksbanksbygget som tack för den välvilja han städse bevisat arbetarna. Den oväntade gåvan resulterade i att byggmästaren bjöd sina arbetare på kaffe på nykterhetsvärdshuset.
Ett av Visby stads intressantaste minnesmärken ansågs vara det gamla gula f. d. Eklundska huset vid S:t Hansgatan mitt för S:t Hans och S:t Pers ruiner. Man tänkte sig på den tiden att flytta det tvärs över gatan till platsen vid S:t Hans ruin, men om vi inte tår fel flyttades det i stället till Strandgatan, där det nu finns att beskåda norr om Burmeisterska trädgården, och på dess gamla plats reser sig i stället nya riksbankshuset.
Hickmanska godtemplarnas höstbasar — »med nya, smakfulla dekorationer, stilfulla anordningar och ej minst ett rikt urval av korta varor, som i fråga om elegans och prisbillighet icke torde lämna något övrigt att j önska» — blev en stor succé med en publik på över 500 personer på lördagskvällen. Till den stora tillströmingen bidrog nog också, att man höll stängt på söndagen, fjärde böndagen.
Det var den första stora festen efter skilsmässan från NGTO, och man kan väl förstå, att hickmaniterna triumferade, här de nu efter allehanda trassel och tråkigheter kunde räkna in en större publik än som på länge kommit någon basar i ordenshuset vid Mellangatan till del.
Gotlänningen
Onsdagen 15 oktober 1952
Nr 239