Nilssons bilskola 30-årsjubilerar.

Besiktningsman fick förlänga Ford.

Hösten 1922 började en stamanställd furir vid I 27 att på Bangårdsgatan 1 i Visby ge lektioner i motorkännedom, enkannerligen bilmotorkännedom. Hösten 1952 – närmare bestämt i går – satt samme person i Kaskens gränd 4 och berättade minnen från förr. Mannen är Wilhelm Nilsson, som nu 30-årsjubilerar som bilinstruktör. Åtskilliga är de gotlänningar och andra som under årens lopp lärt sig »ratta» vid Nilssons bilskola, som firman numera heter.

Jubileet firade han som sagt i går vid en liten festlighet i familjens sköte i Kaskens gränd. Med var, förutom Gotlandstidningarnas representanter, besiktningsmannen på Gotland, ing. Harald Pöpke, och en av hr Nilssons goda vänner, montören William Gardelin vid elverket, som var med och såg skolan bli till och hur den sedan utvecklats till vad den nu är. Familjen var det ja, frun i huset är inte sämre än »gubben» sin, hon har lärt många att köra bil hon också även om hon nu dragit sig tillbaka från det jobbet. Sonen Arne går i sin fars fotspår, han är om dagarna fullt sysselsatt med att göra folk till goda bilister.

Motorkännedom viktigast förr.
Vi låter skolchef en berätta:
Det var i början inte så mycket undervisning i körning utan främst gällde det att trumf a i eleverna massor av teori. När 20-talet var ungt gällde det inte så mycket att veta hur man skulle köra — man kan rent av säga att trafikstadgan gällde till 1/10 medan däremot motorkännedom var viktigast och tog de övriga 9/10 i anspråk. Nu är det ju tvärtom. Nu skall man veta till punkt och pricka h u r man skall köra, motorn i sitt fordon behöver man inte veta så mycket om. Fast numera har ju motorismen nått så långt att fler och fler blir intresserade av att få, reda på vad det är för något som driver, en bil framåt och hur detta något fungerar.

7-sitsig bil på 18 hkr.
Våren 1923 började också körundervisningen. Det skedde med en tysk vagn, en Dürtopp, 7-sitsig och på 18 hkr (!). Besiktningsmannen på den tiden hette Hugo Wigström — det är hans efterkommande som nu innehar cykelaffären vid Adelsgatan — och han var en hård gosse. De som skulle »köra fram» skulle inte komma farande med de nya Fordar och Chevroleter som nu började komma ut på marknaden på allvar, nej, gamla, svårkörda bilar skulle det vara, då visste man vad föraren gick för. Själv åkte Wig-ström omkring i en gammal Ford som på grund av hans omfångsrika stofthydda måste förlängas 80 cm i ramen!
Lektionssalarna växlade, besiktningsmännen växlade. Det kan f.ö. här nämnas att en av dessa hette von Scheven och var farbror till den omsjungne Calle. På Kvarnvägen har skolan legat och i en liten vagnsbod på den tomt där nu lantmätare Hillert bor. Under den stora depressionen i början på 30-talet tjänstgjorde hr Nilsson som vaktmästare på epidemisjukhuset och då hade man lektionslokaler där. 1939 flyttade skolan till Kaskens gränd 4. Rörelsen växte ut allt eftersom bilismen gjorde det och efter det senaste världskriget fick den sådan omfattning att man måste se sig om efter nya och större lokaler. Dem fick man 1949 på Kung Magnus väg 3 och där ligger nu skolan, modernt och ändamålsenligt utrustad.

Askådlig undervisning.
Här sker all teoretisk undervisning, man har lätt tillgänglig materiel att förklara alla körningsfinesser med innan och under den riktiga undervisningen sker på vägar o. gator — en liten »fast» bil får t.ex. nybörjaren att känna sig hemmastadd när han sedan sätter sig vid ratten i en riktig bil. Alla instrument som finns i en förarhytt är med, man får lära sig att växla med både rattväxel och durkväxel osv. Bra och lättlärt! Genom olika filmer får sedan också eleven el inblick i den moderna körtekniken. Och den som vill kan också få lära sig bilmotorns alla mysterier. God utbildning i körteknik det är vad som behövs i våra dagars kraftiga trafik och god utbildning det är vad Nilssons bilskola strävar efter. Och också ger. Sign. som är Nilsson-elev har i alla fall inte krockat än …

Cricque.

Gotlänningen
Torsdagen 16 oktober 1952
Nr 240